Göteborgsposten – 23 juni 1865, sida 1

Oz meget billigt i St. Kongensgade 16, 1ste Sal. Samtidigt med lotteriförsäljningen till 1:a seriens 2:a klass af Industrilotteriet har försäljningen börjat af lotter till det nyinrättade Konstlotteriet. Vi kunna hos allmänheten icke nog rekommendera detta lotteri, hvars syfte i öfrigt fullständigt utvecklas i den af hufvudkollektören hr C. E. Bratt utfirdade inbjudning till deltagande i detsamma. Den välgörande inverkan, som genom detta lotteri, för så vidt det omfattas med det intresse som det onekligen förtjenar, kan komma att sprida inom Hemmet och det väl behöfliga tillfälle som härigenom öppnas för nordiska konstnärer att vinna afsättning för sina alster, skall säkerligen behjertas af hvar och en som hyser ett varmt och lifligt intresse för den nordiska konstens framtida utveckling och förkofran. Eldsvådorna ha nu återigen börjat taga tart och visa så fort de uppenbara sig i den del af Masthuggsbergen som en skämtare benämnt för Valparaiso (Paradisets dal, fortfarande de mest misstänkta anledningar till uppkomsten. Måtte det hädanefter alltid lyckas rättvisans straffande hand att i ljuset framdraga och näpsa dessa samhällets utskum, som icke tveka att för hämnd eller egen snöd vinnings skull sätta mångfaldiga redan förut tillräckligt utblottade medmenniskors lif och egendom på spel, likaväl som det, relatift taget, lyckats med de brottsliga makarne Salholm. Kapuniergrafven, som under en töljd af år slukat så många offer, är nu i det närmaste igenfylld, hvadan hopp torde kunna finnas derom att den sista olyckshändelse derstädes var den som timade i förgår, då en häst med kärra ryggade ned i densamma. I denna tidning har varit synlig en uppmaning till afsändande af bidrag till de olycklige brandskadade i Nörre-Sundby. Tillfölje a denna uppmaning, som vi uppriktigt önska måtte varmt omfattas af Göteborgs samhälle der aldrig en uppmaning till lindrande at en likes nöd behöft ohörd förklinga, ha vi från en nära anförvandt till den derstädes jordade svenske srivillige Emil Ekström erhållit den upplysning att innevånarne i Sundby åt den stupade unge svenskens gratplats egnat den ömmaste omvårdnad, att de å densamma beslutat uppsätta (och kanske redan uppsatt) en varaktig minnesvård såväl öfver honom som öfver hans vid den olyckliga affären vid Lundby stupade och i samma graf jordade vapenbroder kand. jur. Sörensen. Med en ädel afundsjuka, fortsätter brefskritvaren, tilläto icke N.-Sundbys innevånare det närbelägna Ålborg att på det ringaste deltaga i de stora kostnader som förorsakades af högtidligheterna vid den unge frivilliges begrafning och som för det lilla samhället säkerligen voro kännbara nog. Men att vid sjuksängen bidraga till hans plågors lindring och tröst och att sedan med sina blommor och kransar smycka grafven, detta förmenades icke grannstadens innevånare. Också har grafven aldrig saknat blommor utan äfven under den årstid då man minst kunnat förmoda det varit bokstafligen öfverhöljd dermed. Måtte dessa blommor, lagda på den unge avenskens graf för våra nu så hårdt pröfvade danska bröder bära erkänslang ach faaksamhefens rikaste frukter!