Göteborgsposten – 22 juni 1865, sida 2

— Gud som tillåtit mig besöka er skall äfven tillåta att dörrarne öppnas för er. Hertiginnan af Montpensier började så småningom bli förtrogen med denna röst från andeverlden. — Men, sade hon, det skulle vara enklare att bedja kyrkoherden få låna nycklarne. — Nej, sade rösten. — Hvarföre? — Emedan ingen lefvande varelse bör få veta hvad ni ämnar göra. — Ah! — Ni skall sålunda inträda vid midnattstiden i kyrkan. — Jag skall inträda dit. — Då skall ni ånyo få höra min röst. — Och ni skall leda mig vid sökandet efter detta dyrbara dokument? — Ja ... farväl, Anna ... Rösten hördes aflägsna sig allt mer och mer i det den framsade dessa ord. — Min bror! min bror! ropade hertiginnan ännu en gång. — Hvad önskar ni vidare? frågade rösten på afstånd. — Kan jag tala med kardinalen om saken? — Akta er noga för det ... Farväl tills i morgon. — Ers höghet, sade Pårine från andra rummet, är ers höghet sjuk? Pärine låtsade ha vaknat vid ljudet af hertiginnans röst.