Göteborgsposten – 22 juni 1865, sida 2

— Var lugn! jag har låtit mitt skägg växa. Jag hade intet sådant på den tiden ... — Var i alla fall försigtig ... — För öfrigt, sade Mauvepin, skall jag påtaga en ny drägt. Mauvepin som hade inlogerat sig i Louvren lät Paterne uppstiga i sitt rum. Der blef den beskedlige kapellanen helt förvånad då han såg honom afkläda sig sin jacka, afdraga sina stöflor och i stället binda ett par sandaler på fötterna samt derefter kasta öfver sina skuldror en dominikanermunks kåpa. — Hvad gör ni? frågade kapellanen bestört. — Jag gör mig till munk. — Af hvad anledning? — Emedan man alltid är mer eller mindre frågvis mot en man af svärdet. — Det är sannt. — Då deremot en munk ... — Får passera hvar som helst, tillade Paterne. Mauvepin ryckte ett blad ur sin plånbok och lemnade det till kapellanen sägande: — Skrif på detta hvad jag dikterar för er. — Låt höra? — IIvarje borgare, lothringsk soldat eller stadsvakt ålägges att lemna fri passage åt brodren Just, dominikanerklostrets almosesamlare.