Göteborgsposten – 22 juni 1865, sida 2

Från Utlandet. I Preussen är splittringen mellan konungamakten och tolkrepresentationen fullständig. Vid den högtidlighet, som i k. slottets hvita sal afsluta sessionen och dit medlemmarne al landtdagens båda kamrar tillsagts att infinna sig, voro endast några få tillstädes, i det deputerade kammaren lyste genom sin frånvaro. Förutom de få reaktionära deputerade, som kammaren räknar, hade inalles fem deputerade infunnit sig, neml. 3 ur katolska traktionen och 2 at det liberala partiet, och bland de frånvarande voro presidenten Grabow och båda v. presidenterna. Det var således egentligen endast för Herrehuset, som bådskapet om sessionens afslutning upplästes. Sedan ministrarne kommit tillstädes och tagit plats till venster om tronen, samlades de så åhörarne i en liten krets framför denna, och Bismarck uppläste nu med kraftig stämma trontalet (hvilket vi förut omnämnt). Om detta säger Köln. Zeit. : Ministern har i detta sluttal skarpare och hårdare än i de föregående årens tecknat bilden af vår preussiska stats inre ställning. Den nöjer sig nu icke längre med att återigen uttala sitt beklagande deraf, att en öf verenskommelse mellan lagstiftningens faktorer i de mest trängande frågorna icke ernåtts att den staten inåt och utåt förlamande författningskonflikten icke bilagts. Ninistören påstår nu rent ut, att fäderneslandets väl icke är högsta lag och rättesnöre för alla partier, att tvärtom majoritetens i deputerade kammaren tydligt uttalade afsigt blott gått derpå ut, att bereda kronans nuvarande rädgitvare svårigheter, om ock till skada för landets materiela välgång. Beskyllningar at så svår art beskyllningar, som direkte riktas mot sinne