Göteborgsposten – 22 juni 1865, sida 2

— Kom hit, min vän! bad hertiginnan af Montpensier. Perine hoppade ur sängen och skyndade ut i hertiginnans rum. — Har du hört något? — Hvad då, ers höghet? — Har du ej hört det talas härute? — Jag hörde er sjelf tala, fru hertiginna, och trodde att ni drömde celler var illamående. — Hur du ej hört någon annan röst? — Nej, fru hertiginna. Anna af Lothringen blef narrad. Perine hade icke hört den aflidne hertigens röst, men deremot hude hon hört hertiginnans. Sålunda hade hertiginnan ej drömt. Hon befallde Perine gå och lägga sig igen, derefter steg hon upp och började bedja. Frumemot klockan två på morgonen lade hon sig åter och släckte den lampa som hon påtändt. Då hertiginnan åter insomnat, upplyfte Mauvepin försigtigt locket till kofferten och steg upp ur densamma. Ni aflägsnar er? hviskade Pårine i hans öra. — Ja. Mauvepin drog upp ur sin ficka en repstege af silke, fästade ena ändan deraf vid foten af Perines säng, tog med sig den andra och steg ut genom fönstret efter att ha noga lagt Perine på hjertat att låta repstegen försvinna så snart han nått marken.