Göteborgsposten – 22 juni 1865, sida 1

gen reste sig; han gick rakt fram till sin systers säng och ropade: — Hämna mig! hämna mig! Hertiginnan af Montpensier vaknade och ropade: — Min bror! Men då, o under! svarade en aflägsen röst: — Anna, min syster, hvad vill ni mig? Hertiginnan uppgaf ett rop. Denna röst liknade hertig Henriks af Guise, och hertigen var likväl död. — Ah! hvilken förskräcklig mara! mumlade hertiginnan af Montpensier. Hon försökte att åter insomna. höra sig. — Ni har då ej behof af mig, Anna? Hertiginnan satt sig åter upp i sängen med pannan badande af svett. Rösten tycktes nu vara helt nära henne då den tillade: — Det är jag, er älskade Henrik, min bästa Anna. — Henrik! utropade hertiginnan med ångest. — Älskade Anna, sade rösten, jag är blott en ande, ett visende utan kropp, men Gud har tillåtit mig besöka er ... ty ni behöfver mig. — Oh! utbrast hertiginnan af Montpensier, som knäböjande i sin säng gjorde ett korstecken och uttalade sin broders namn under det hon qväfde en snyftning. — Henrik! älskade Henrik! Rösten svarade: — Jag vet hvar pergamentet är, det genealogiska aktstycke hvarom kardinalen af Bourbon talat. Men rösten lät ånyo