Göteborgsposten – 22 juni 1865, sida 1

Till sist yttrar Rosenberg och har deri I från sin ståndpunkt träffat kärnan i nyrationalisternas sträfvan: Mycket står, efter hvad som hittills framkommit ; från nyrationalisterna, ännu oklart i deras tankegång. Men så mycket har likväl kommit fram, att man kan beteckna den uppgift, de sjelfva gjort sig, såsom menniskornas återförande till ett nu nästan utslocknadt, innerligt lif i Christi anda, men grundadt på renare föreställningar om hans och om Guds väsen, än de, som funnit sitt systematiska uttryck i kyrkoläran ..Det absoluta vilkoret för den nya lärans öfvervinnande, såframt den är falsk, är fullständig forskningsfrihet och opartisk, lugn granskning, i öfvertygelsen om, att äfven denna läras förkunnare — om de ock skulle vara vrånglärare — kunna vara och äro drifna af ärlig öfvertygelse, af liflig hänförelse för kärleksevangeliets förkunnare och all mensklighets högsta förebild.