giskt aktstycke uppstigande ända till vår ättefader Robert den starke ... — Nåväl? — Nåväl! han skulle ha bevisat att thronen rätteligen bort tillkomma honom. — Nå ser ni det. — Olyckligtvis har detta aktstycke blifvit förstördt, suckade kardinalen. — Tänk om man kunde återfinna det? ... utbrast hertiginnan naivt. — Jag erkänner, mumlade kardinalen, att mitt samvete då skulle bli betydligt lättadt. — Och ni skulle framdeles ej känna några skrupler af att regera? — Nej. Hertiginan af Montpensier smålog. — Nåväl! BSire, sade hon, jag skall bedja Gud om upplysning. Kanhända skola vi återfinna detta genealogiska aktstycke. Hertiginnan tillkallade derefter sina pager och tillönskade konung Carl X god natt. Perine eller som hon nu kallades fröken Isabella de Chamberville, hade låtit sätta hertiginnans rum i ordning. Den gode Paterne hade fört henne dit. — Se här är hertiginnans rum, hade han sagt, och der är ert eget. — Aha! är detder mitt ...? utbrast Perine, som genast märkte att för att inträda i hennes rum fordrades det först att passera igenom hertiginnans.