Göteborgsposten – 21 juni 1865, sida 1

— Verkligen, sade hon, ni tror då att jag ej misshagar konungen? — Han är betagen som en tjugo års yngling, madame, och skulle vilja att svaret frän Rom anlände redan denna afton. — Ierr Paterne, sade hertiginnan, om det så förhåller sig, om konungen verkligen vill sätta en krona på mitt hufvud, så skulle jag gerna vilja inflytta i Louvren. — I atton? — Utan tvifvel. — Era rum iiro färdiga, madame. Men, apropå, väntar icke ers höghet en adlig flicka som skall inträda i ers höghets tjenst? — Ack jo! sade hertiginnan, min aflidne bror, kardinalen rekommenderade hos mig en stackars ung ficka, hvars far dött i vår tjenst. — Fröken de Chamberville, är det icke så? — Alldeles. Känner ni henne? — Hon har anländt till Paris jå eftermiddagen och begaf sig direkte till Louvren, troende sig der skola träffa ers höghet. Jag har tagit mig friheten föra henne med mig. — Hit? — Ja, hon är derute ... i yttre rummet. — Nåväl låt henne komma in, herr Paterne. Kapellanen gick ut och återkom en minut derteter, itföljd ej af den verkliga fröken de Chamberville utan af Prine, som följt Mauvepins råd och klädt sig efter det othringska bruket. Perine var vacker och intagande, hon