— Ja, herr Paterne. — Men, sade kapellanen, monseigneur är förälskad, store (iud! — Jag vet det. — I hertiginnan af Montpensier ... — Naturligtvis, hade ej saken kunnat bringas derhän skulle er herre oj få vara konung. — Ah! ni tror det? — Och det är er pligt, herr Paterne, fortfor Mauvepin, att öfvertyga hans höghet kardinalen att han bör gifta sig med hertiginnan. — Fruktar då ej konung Henrik III detta giftermål? — Herr Paterne, sade Mauvepin, ni är en smula enfaldig i saker som röra politiken, men jag skall upplysa er. Paterne betraktade Mauvepin såsom man betraktar en man, hvilken är en i allo öfverlägsen. — Hör på, återtog Mauvepin. Uertiginnan har gjort kardinalen till konung. — Ja, herr Mauvepin. — Tror ni ej att hon sjelf skulle vilja bli drottning? — Utan tvifvel. — Uen för att hon skall kunna förmäla sig med kardinalen, erfordras att kardinalen af påfven blir befriad från sina kyrkliga löften. — Naturligtvis. — och så mycket man än söker påskynda denna angelägenhet, kommer det dock att dröja någon tid. — Ack! sade Paterne som var hemmastadd i dessa ämnen, det skall dröja mer än en månad.