Detta är den sista pbasen af utplundringskriget not Danmark. De tyska småfurstar, som upphetsade ill kriget mot Danmark, äro nu skjutna åt sidan asom personer utan betydelse; de sitta och utspy zift och galla i sina små residenser, men utan förnåga att deltaga i den strid, som de sjelfva framkalat. Slesvigholsteinarne inse nu försent, att förändringen skall hvad dem angår troligen bestå deri, itt de utbyta gisslet från Köpenhamn mot skorpionerna från Berlin. Augustenborgaren kan skatta sig lycklig, om han får en del af sitt arfrike på det vilkor, att han blir faktisk vasall under preussiska kronan. Och slutligen Österrikes kejsare, som förnekat sjtt huses konservativa traditioner och icke hållit sig för god att lemna sin hjelp till brytande af fördrag och sönderstyckande af en gammal monarki, gör nu den erfarenheten, att hans rimligaste fordringar tillbakavisas af den äregirige projektmakare, som hoppas att få behålla krigets materiella fördelar för sig och sannolikt vågar den farliga leken att dominera hemma och ute på samma gång. Huru de regeringsvänliga preussarne i Herrehuset bedöma augustenborgaren, kan man finna af detta uttalande af professor Leo: I stället för att man vanligen brukar varna för ficktjufvar, bör varningen nu heta: Varnas mot statsoch suveränitetstjufvar. Ficktjufvarne äro ärliga menniskor i jemförelse med de sistnämnda. — Nog får augustenborgaren besanna det gamla ordspråket, att sedan citronen blifvit utkramad, bortkastas den. I Frankrike har det märkliga händt, att under ett par dagar nästan inga hyrvagnar, åkare eller omnibus stått till att finna i hela Paris. En korrespondent från den franska hufvudstaden skrifver härom d. 15 Juni: Denna dag skall länge qvarstå i parisarnes minne, ty alltsedan uppfinningen af fiacreerna vaknade staden i dag för första gången — upprorsdagarne undantagna — utan att finna desamma på sina platser. Kuskarne för desamma, ungefär 2,600 till antalet, vilja först då åter taga sina piskor i hand, då man går in på de af dem uppställda fordringar. De begära neml. 5 fres pr dag för nyinträdande kuskar, 512 för dem som redan äro i tjenst och 6 för dem som under två år ej gifvit anledning till klagomål. Värsta orsaken till denna arbetsinställning har varit förhöjningen af priset för fiacrernas begagnande. De åkande ha på grund deraf gifvit kuskarne mindre eller alls inga årickespenningar, så att de stått sig vida sämre, än hittills, fastän de redan sedan längre tid velat begära löneförhöjning. Kuskarne ha hittills blott fått 3 fres i aflöning pr dag, hvarå de ock hade små omkostnader, hvilka nedtryckte deras fixa lön till 1 fres 10 e. De begära nu 5 till 6 fres om dagen, men vilja derefter alldeles afstå från drickespenningarne. Om man betänker, att de från kl. 7 på morgonen till 1 på natten måste vara på benen eller rättare på sina säten, så är deras åstundan egentligen icke orättvis. Man kan ej ondgöras öfver att det bolag, som är i besittning af fiacrerna, gör motstånd ty dess affärer gå mycket illa och tåla ej något plus i de dagliga utgifterna af nära 900 fres eller i de årliga af öfver 300,000 d:o. Skulden tillkommer regeringen, som lemnat sitt bifall till att siacrerna, omnibusarne och de små hyrvagnarne i Paris monopoliserats. Alla fiacrer i Paris, med undantag af c:a 100 st., tillhöra detta bolag, hvilket ensamt har regeringens tillåtelse att låta vagnar stå stationerade på gatorna. På grund häraf har naturl. all konkurrens upphört, kuskarne äro inskränkta till bolaget och detta, som uselt förvaltas, kan icke bli rättvist mot kuskarne. Under dessa omständigheter är det äfven naturligt, att hela pressen, med undantag af den officiösa, i dag drager i fält mot detta monopol och beskyllar regeringen för att genom sitt förvända förfarande hafva satt Paris i stor förlägenhet. Det stora Paris har på en affärsdag plötsligt 2,600 vagnar mindre till sitt förfogande. Ryktesvis omtalas, att i morgon äfven kuskarne för de s. k. uvoitures de remise, hvilka jemte omnibusarne i dag ensamma ombesörja trafiken i Paris, skola nedlägga sina piskor. Bekräftar sig detta och rulla fiacrerna icke omkring i morgon, skall man hafva det egendomliga skådespelet at att den stora verldsstaden, utan att några barrikader uppkastats, skall vara näÅstan utan alla vagnar. Det vill synas som att äfven de sistnämnda satt sin hotelse i verket, ty ett telegram från Paris af d. 16 säger, att börsen den dagen var mycket orolig, emedan alla kuskarne uppsagt sin tjenst. Kejsaren har till lagstiftande kårens v. president sändt en skrifvelse, i hvilken han uppmanar honom att påskynda kamrarnes arbeten. Det kejserl. husets ministår förbereder sig till utgifvande af ett praktverk, hvilket skall bära titeln Journal du voyage de VEmpereur en Algerie och förses med de bästa stålstick. I afseende på kejsar Napoleons planer ang. Algeriets omorganisering förljudes, att han vill ansenligt tillöka de arabiska stridskrafterna, hvilkas vapenföra manskap, istället för att ligga i tält, skola tagas i kejsardömets tukt och lön. Frankrike skall på detta sätt kunna skaffa sig stora turcosoch zuavmassor, hvilka vid en kris kunna på europeiska slagfält spela en stor roll. Från Amerika skrifves d. 8 d:s: Krigssekreteraren Stantons afgång förnekas. — Marinministern har befallt, att den atlantiska flottan skall minskas från 600 fartyg till 90. — Finansministern har förklarat, att halfårsräntorna å statsskulden skola utgöra 64!; milloner, metallförrådet är 60, de cirkulerande noterna 659 millioner. I Mormonstaten vid Utah, hvilken aldrig utmärkt sig för endrägt, skall en ny och vigtig stridsfråga nu hafva uppstått. Joseph Smith, en son till mormonismens stiftare och förut sjelf en af hutvudrepresentanterna flag A Ja 322. w 1 ee FR —