Göteborgsposten – 19 juni 1865, sida 2

från Lothringen för att inträda i hertiginnans af Monepensier tjenst, till hvilken hon medförde ett bref fran sin tant abbedissan dÅigremont. men att detta brel liksom något penningar förvarats i en läderpase, hvilken den gamle våpnaren burit om sin hals. Konungens folk hade bortfört de två hästarne och vähmaren, så att det stackars barnet befann sig utan penningar och ej mer egde i behåll detta bref som skulle bereda henne tilltrade till hertiginnan af Moutpensier. — Nåväl! hvad gjorde då ni? frågade Perine. — Du skall få höra ... Jag antog en medlidsam min och sade till den unga flickan : Det är mycket lyckligt, min fröken, att försynen skickat mig i er väg. Om de beväpnade män som bortfört er väpnare verkligen äro konungens soldater, så skola de ej tillfoga honom något ondt. — Tror ni det? — Och de böra ha fört honom till Saint-Cloud, dit jag nu ämnar mig. — Skulle det då stå i er förmåga att försätta honom i frihet? — Helt visst. Jag är en af konungens officerare. — Nåväl! om jag följde er dit ...? — Oh! nej, det är långt härifrån till Saint-Cloud. Men jag skall föra er till klostret i Chaillot, hvarest ni kan invänta min återkomst. Derefter förde jag henne till klostret och tog abbedissan afsides samt sade till henne: Madame, ni är konungen tillgifven, det vet jag. Nåväl! det är af stort intresse för konungen att ni håller denna unga flicka fången