Caföres på begäran.) Till 0. A. För arm på snille för att skald mig kalla, För syndfull att min själ ge namn af skön, Jag rår, likt dig, ej för att känslor svalla Inom mitt bröst vid dessa dystra rön Om strider, der en moders barm förblöder: Jag lyder pligten blott då jag dem bär Inför en verld, der nöden ibland bröder År stor — men kärleken än större är. När då en sång, om också höjd med möda, Hörs mana att, förren kraften uttömd är, Den dignande martyrn i striden stöda, Att tron på Gud och dygd ej krossas der: Då är det sångarn ej man pris skall bringa, Men räddarns hjerta, som af sången rörts ; Ty der han strängar anslå fått, som klinga Mer ljuft än de som från hans eget hörts. — — —m.