OA HOTA AVES LILCI, IIVIIKRA Säavit! 0CTCMGCAI1 mänheten nöje som kåren inkomst. D. 7 d:s blefvo dessa konserter vlötsligt inställda genom en order från hofintendenten kort före konsertens början samma dag. Denna åtgärd väckte emellertid en så stor och allmän missbelåtenhet, att hofintendenten måste återkalla det stränga förbudet. Från Utlandet. Fiskmånglarne i London, ett derstädes betydande skrå, hafva gifvit en lysande festmåltid, till hvilken deras kollega prinsen af Wales, som är ledamot af sällskapet, inbjudits. I festen deltog äfven lord Brougham, som vid tillfället yttrade om Amerika följande, som af detta lands ledande män förtjenar att tagas ad notam: Om min röst kunde höras på andra sidan Atlantiska Hafvet, skulle jag säga våra dervarande fränder, att deras bästa vänner, de som midtunder godt och ondt tal tagit till orda för dem, nu bedja och uppmana dem, att efter den genom stort mod, stor ihärdighet och icke ringa militärisk skicklighet tillkämpade segern låta lika mycket mildhet som rättvisa råda, icke befläcka någon schavott med fångarnes blod, att erinra sig, det dessa fångar, som de kalla rebeller, af dem behandlats som krigare, att de med dem afslutat vapenstillestånd och andra öfverenskommelser, och att de icke skola genom blodsutgjutelser göra sin nu triumferande sak förhatlig. Deras president, hr Johnson, har från den mest anspråkslösa ställning svingat sig upp till en af de högsta i verlden. Han har bildat sig sjelf, utan lärare lärt sig läsa och skrifva, förvärfvat sig goda kunskaper i alla vanliga frågor och steg för steg kommit till den högsta ställning i landet. Han är en man, som eger de personliga egenskaper, hvilka sätta honom i stånd att i embetet följa den förträfflige man, hvars mord så uppriktigt beklagats af hela Europa. Måtte det visa sig att han äfven i afseende på mildhet och rättvisa är hans efterföljare. Endast genom mildhet och rättvisa skola amerikanarne visa sig vuxna krisen i deras lands öde och utföra det verk, som åligger dem, neml. det att ätergifva den stora amerikanska kontinenten harmoni och endrägt. Jag hoppas, att mina ord skola tränga öfver Atlantiska Hafvet. De uttrycka — derom kunna amerikanarne vara förvissade — hela Englands och hela Europas åsigt ang. denna stora och vigtiga fråga. Man tyckes dock i Amerika ha svårt att sätta sig in i mildhetens roll. Så t. ex. hade en sydgeneral Johnson anmält sig som försvarsvittne i rättegången om mordkomplotten. En af domstolens medlemmar, general Howe, förklarade att hans mening vore, det Johnson, som uppfostrats af unionen, svurit densamma trohetsed och brutit emot den, i det han burit vapen mot sin lagliga regering, icke borde få vittna. General Ekin instämde. Johnson erhöll dock tillåtelse att aflägga vittnesmål, hvilket gick ut derpå att han aldrig i det läger, der han förde befälet och hvarest det af von Steinecker (förut af oss meddeladt) omnämnda sammanträde tör mord på Lincoln skulle egt rum, hört någonting sådant omtalas, ej heller att han någonsin sett Booth i lägret. Militären har dömt senatorn Harris från Maryland till 3-årigt fängelsestraff. Presidenten Johnson gillade visserligen domen, men benådade likväl den dömde. Passtvånget, påbjudet under Lincolns tid, har afskaffats. Jefferson Davis skall förhöras af domaren Carter och försvaras af hr Owner. Om den besannar sig är det en vigtig underrättelse som ingått från Italien, att påfven inbjudit Victor Emanuels söner till Rom, för att der deltaga i den förestående jubileumsfesten. Detta antyder en entente cordiale, som kanske äfven innebär, att påfven klappar barnen för ammans skull. LIndependance Belge vill veta, att det varit den katolske primas i England, kardinal Wisemann, som på sin dödsbädd genom en vän låtit uppmana påfven att inleda förhandingarne med Victor Emanuel. Det är en märklig företeelse, den med Dantes graf. Den har väckt i hög grad hela Italiens uppmärksamhet, och de italienska tidningarne sysselsätta sig vidt och bredt dermed. I ett referat härom heter det: Den gudomliga komedienst sångare dog d. 14 Sept. 1321 under landsflykt i Ravenna. Han bisattes en marmorkista hos Minoriterna, i ett grafkapell hredvid franciscanerkyrkan. Florens reklamerade sin äktade medborgares lik, men fursten af Ravenna vågle att utlemna det. Kardinal Bertrando di Poggetto, åfrven Johan XXII:s legat, ville år 1328 låta uppryta kistan och skymfligt bränna kättarens och påfchädarens ben, men förhindrades derifrån af furst )stasio. Då Boccaccio år 1350 kom till Ravenna, ann han skaldens grafplats orubbad. Kistan var då illochmed ännu utan inskription. År 1429 upprepaie Florens sin begäran om utlemnandet af dess medorgares dödliga qvarlefvor, men lika fåfängt som seket förut. Då Ravenna kommit under Venedigs välde, ät podestan Bernardo Bembo 1483 uppföra grafkaellet alldeles nytt och i sarkosagen inrista den ännu illgängliga inskriften. Ar 1519 reklamerade Florens ör tredje gången, återigen utan framgäng. Under oppet af 16:de århurdradet minskades intresset för len Ågudomlige sångaren, och i det 17:de försvann let nästan alldeles. Grafplatsen var nästan öde och ildeles oigenkänlig. Då kom år 1692 kardinallegaen Domenico Maria Corsi och lät åter sätta den nåtrlunda i stånd. Men först 1780 skred man till en ormlig restauration. Kardinallegaten Luigi valenti ionzago låt ösver sarcophagen uppföra ett syrkantigt empel i renaissancestil. Sådan har Dantes graf vait ända tills dag som dag är, och man har hittills j vetat annat, än att den store skaldens ben verklien lägo begrafna i denna mausole. Nu erhåller man plötsligt den öfverraskande unerrättelsen, att sarcophagen redan i nära tvenne år