kättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. En skorstenssejare Olof Olsson Stjernberg från Landskrona inställde sig för några dagar sedan hos skorstenssejaremästarer C. J. L. Pettersson i N. Haga för att erhålla anställning hos denne. Till den ändan förevisade han ett prestbetyg undertecknadt T. J. Broden och försedt med ett sigill, i hvilket hela detta namn stod att läsa och var ganska likt den rätt bra skrifna namnteckningen. Prestbetyget väckte således ej några misstankar, men så mycket mera den gesällbok S. förevisade. En del af de mästare i svartkonsten som, efter hvad S. påstod, i denna bok tecknat hans förtjenster som menniska och sotare, hade nemligen ettdera fallit på den skämtsamma idseen att förvända sina handstilar, hvilka voro för hr P. väl bekanta, eller ock hade någon, obekant med skorstenssejericts hieroglyfer, tagit sig det orädet före att i deras namn skrifva betyg åt S. Hr P. antog detta senare såsom rimligast, och förklarade derföre S., att som betygen i vandringsboken voro falska, så måste S. göra honom sällskap till polisen, der han, bäst han kunde, finge rentvå sig från beskyllningen. S. medgaf att betygen voro falska, men bad hr P. ej göra sak af historien. Hr P. skickade dock efter bolis och S. häktades. Vid förhöret i gär erkånde S. sin förbrytelse. IIan hade förut en gång blifvit straffad för förfalskningsbrott, och då denna omständighet låg honom i vägen, när han ville söka kondition, hade han beslutat att taga bot der han tagit sot och ännu en gång använda falska betyg, på hvilka han kunde erhålla tjenst. En guldsmedgesäll med hvilken han sammanträffat hade åt honom förfärdigat sigillet som blifvit anbragt under underskriften på prestbetyget. Målet remitterades till rådhusrätten. — Instrumentmakaregesällen C. Östman, bosatt i Amerika men på besök i hemlandet, anmälde för några veckor sedan i poliskammaren, att han d. 31 sistl. Maj blifvit bestulen på ett guldur med kedja samt en plånbok innehållande 70 a 80 rdr under det han med bantåget nedreste hit. Då man i polisen hade anledning att misstänka tvenne personer som befunno sig i Falköping, afsändes poliskonstapeln A. Andersson till nämnde stad för att anställa efterspaningar. Äfven Östman medföljde. Emellertid fick man ej reda på tjufvarne hvilka uppgåfvos ha afrest till Örebro. Saken anmäldes af A. hos stadsfiskalen Ringblom i Falköping, hvarefter såväl A. som Östman återvände hit efter ett par dagars uppehåll i Falbygdens kommerciella medelpunkt. I slutet af förra veckan ankom till poliskammaren härstädes ett anonymt bref, i hvilket uppgafs att tjufvarne befunno sig i närheten af Falköping, der de gåfvo sig god ro och innehade det stulna uret. Östman och Andersson afreste med följande dags snälltåg till Falköping, men samma dag ankom från stadsfiskalen i F., som likaledes fått reda på tjufvarnes vistelseort, underrättelse om att de voro. gripna. Ostman igenkände såväl uret som portmonnäen, hvilka effekter den ene af tjufvarne innehade, såsom sin tillhörighet. Den andre tjusven, som ej innehade något af det stulna, var efterlyst för en annan stöld, hvadan båda insändes till länscellfängelset.