Göteborgsposten – 16 juni 1865, sida 2

— —— ——— U mina, men himlens. Har ers mastestät glömt den der natten då jag var död? — Den der natten då du vågade drifva gyckel med mig, din skälm— Det var i ers majestäts eget intresse. — Ma vara! men ... — Jag gycklade på helt annat sätt med kardinalen af Bourbon, som ni skall få höra, Sire. Unrefter berättade Mauvepin för konungen huru han gömd bakom ett dörrförhänge, i slottet Vendöme spelat en himmelsk andes rol; samt derefter fortsatt denna rol under den nye konungens resa från Vendöme till Paris, på hvilken resa han medföljt bland kardinalens omgifning. — Sålunda, Sire, slöt Mauvepin gör kardinalen ej annat än hvad försynen bjuder honom. — Ah! verkligen! — Han skall styra Paris som försynen vill. — Och försynen? — Det är jag, pardicu! Men hvad jag kommer att befalla blir ingenting aunat än hvad ers majestät vill. — Jag förstår fullkomligt, sade konungen ... Men skall hertiginnan af Montpensier foga sig efter denna himmelska mellankomst? — Ja, Sire, jag hoppas att kunna ställa så till. — Emellertid, sade konungen, tror jag att jag skall göra väl i att taga mina mått och steg för att återinträda i Paris. — Ers majestät skulle göra bättre i att vänta tills enkedrottningen återkommer.