Göteborgsposten – 16 juni 1865, sida 2

i33— ——— skulle hon ha funnit nagon sim el adelsman som parisarne, af kärlek till henne, up hRöjt till sin konung. Ah! bah! utbrast konungen. — Grefve de Crevecocur, till exempel Konungen erinrade sig denne vackre unge man som tem är förut fört ett sa stolt och djerft språk inför honom. — Ah! sade han, honom känner jag visst. — Och deu mannen, sade Mauvepin, skulle ha förorsakat ers majestät bekymmer, det kan jag försäkra. — Men, sade Henrik III, hertiginnan af Montyensier har ju ännu icke gift sig med kardinalen? — Nej visserligen! ... — Men hon ämnar det? — Ja, så snart pafven befriat hans eminens från sina kyrkliga löften. — Kommer det utt dröja länge? — Åtminstone en månad, efter hvad man påstår, och inom en månad skall Paris tillhöra oss. 1 — Jag hoppas det, eller hvad tror du, Crillon? — Ers majestät, svarade chevaliern, som ända dittills iakttagit tystnad lemnande ordet åt Mauvepin, hittills vet jag ej någon enda plats som hållit sig öfver en månad då jag velat taga den. — Sålunda, återtog Henrik III, är det du som föreslagit giftermålet? — Icke precist, Sire; men det är jag som rådt kardinalen att antaga de anbud som gjorts honom. — Och kardinalen har följt dina ingifvelser?