spekylant på villan. Emellertid inträffade samtidigt härmed att en ung restaurant, Fritz — han kallades så från den tid han var gargon på Hötel Rydberg — som etablerat sig på Pohlsro, beläget nära intill Hasselbacken, dog i lungsot, hvarigenom Pohlsro plötsligen blef ledigt. Detta Pohlsro har också haft sina öden. Det anlades af den på sin tid mycket gouterade Pohl, och höll sig väl uppe så länge han skötte rörelsen. Men så dog han, och så deklinerade lokalen. För några är sedan ansåg Djurgårdens intendent att Pohlsro icke låg väl, att det borde nedrifvas eller flyttas, för att komma på samma linea med öfriga husen på slätten. Intendenten har i detta fall beslutanderätt, ty grunden är konungens, såsom innehafvare af Djurgården. Pohlsrobyggnaden såldes då för en obetydlig summa till en entreprenant man, Hus-Öberg, så kallad till skillnad från de öfriga två och fyrtio Obergar som törekomma i adresskalendern, — för öfrigt grosshandlare i hus från en till fem våningar, af hvilka (hus) han stundom eger så många att han ofta ej rätt vet hvar de alla ligga. Hus-Öberg ref alls icke ner huset, men emedan det var bygdt at timmer, så skrufvade han bort det ett godt stycke, lade det i en annan riktning, påoch tillbyggde det, och så blef Pohlsro återigen en elegant och god restauration under den snälla Fritzs ledning. Rörelsen gick förträtfligt, han inkasserade på ett år 81,000 rdr och derat blef väl något hans vinst, ehuru han såsom obemedlad naturligtvis fick betala höga räntor till sina välgörare. Emellertid dog han häromdagen. Då tyckte Cadier att också han kunde försöka sin lycka på jurgår; hans Gös å la Sotto Major hans Chateaubriant, hans Åäkta sköldpaddsoppa borde locka kunder äfven till Djurgården. Han önskade kanske äfven att komma sin gode vän Davidson närmare, och så köpte han Pohlsro för 58,000 rdr. Han har redan öppnat lokalen, har mycket folk och ernar påbygga och utvidga lokalen i vinter. Men frågar man: kan konkurrensen mellan Hasselbacken, Blåporten och Pohlsro blifva uthärdlig för deras egare? Utan tvifvel — ja! De skola blott servera goda varor och taga väl betalt — så få de folk, ty det är faktiskt att publikens smak växer med de dyra priserna. En herre som skriar himmelshögt om smöret kostar 75 öre skålp., eller då frun begär 10 rdr till hushållet, knotar deremot alls icke om hans middag påHasslis kostar 10 rdr. En kunglig sekter eller en löjtnant, som begge lefva på vigilans, kan ej gerna nöja sig med en billig middag, minst på Djurgården, dit han utrest för att lufta sig och äta en god middag. Att kotterier bekosta en tidning för att bearbeta något specielt intresse, eller för att i allmänhet motverka tidens ondska — det ha vi ofta sett. Men att en tidning bildas, som i sitt program angifver sig skola bli en publicistisk Omnibus, der hvarje insatt spalt betalas kontant af dess författare eller dess beställare — det är en splitter ny ide, såvida den ej hemtats från Amerika. Emellertid har Dagligt Allehanda utfört denna ide, och tidningens redaktion har med sublim öppenhet förklarat att tidningen skall blifva så neutral, att uppsatser i hvarje riktning intages der — mot 20 rdr spalten. Som spekulation, som raffär bör denna tidning blifva lika lönande som ett mjölkmagasin. Och välkommen sedan! Den skall fylla en lucka i vår tidningspress. Representationsreformens motståndare, som i sin patriotiska ifver hålla på styfvern, kunna nu för några hundra rdr få allt det kring landet transporteradt i Omnibusen, som i en särskildt uppsatt tidning skulle kostat dem många tusen rdr. Protektionisterna, som nog till riksdagen dyka upp igen, kunna då för en spottstyfver tå allt det tryckt som hittills kostat dem så enormt. Och så ha vi alla de stridiga jernvägsintressena öster eller vester om den eller den sjön, som behöfva uttala sig och bearbeta opinionen. Vidare en del sakförare och parter i kinkiga rättegångar, som anse nyttigt att medelst några ensidigt uppsatta