— Må göra! sade konungen. Och vidare? — och att ers majestät ej inviterar herr dEpernon. — Min herre! utbrast hertigen, som trodde sig föroläm pad. — Min bästa hertig, sade Mauvepin i ledig ton, min afsigt är ingalunda att misshaga er; men herr de Crillon och jag ha en hemlig beskickning till konungen och kunna ej tala derom i er närvaro. — Gå ut, min stackars dEpernon sade konungen. Jag skall bjuda dig på supå, det får bli en ersättning. DEpernon lemnade rummet mumlande och konungen befallde fram dåjeunern. — När man satt till bords, Crillon vid konungens högra och Mauvepin vid hans venstra sida, yttrade den. sistnämnde: — Sire, hans höghet kardinalen af Bourbon har blifvit utropad till konung af borgrarne och folket i Paris. — Jag vet det, sade Henrik III. — Men det är en sak som ni kanhända icke vet, Sire. — Hvad då? — Att kardinalen till en början vägrade att mottaga kronan ... — Ah! verkligen? — Och att det blott är på inrådan af en bland era vänner som han samtyckt att blifva konung. — Och hvem var denna underlige vän: frågade Henrik III. Mauvepin hällde i ett stort glas Jurangon-vin, tömde det och sade: