— Ja. — Och ni är död? — Jag har varit det, men är det icke mer, emedan jag nu är återuppstånden! — Sedan lång tid tillbaka? — Sedan en fjerdedels timma ... — Men huru har ni kommit in i slottet? — Genom slottsporten. — Och man har ej sett er? — Jag var klädd som tiggare ... man lät mig komma in i köket. berifrån har jag smugit mig ända hit. — Ånmu ett ord, herr Mauvepin ... — Jag lyssnar. — Ni var ju verkligen död? — Ja. — Och ni är nu återuppstånden? — Med kött och ben. — Skulle ni kunna dö ånyo? Mauvepin rynkade ögonbrynen. — Nej, sade han; men den som försökte att döda mig skulle bli fördömd. — Det är ej jag som skall försöka det ... var lugn ! mumlade Paterne förskräckt. — Se så, kom nu, sade Mauvepin. Han drog Paterne med sig ur salen och gick att innesluta sig med honom i det rum som af ålder varit kapellanens bostad i slottet Vendöme. (Fssorts)