nästa ångare, skola läsas med ovanlig uppmärksamhet af Europas suveräner. De främmande ministrarne hafva nu mycket att skrifva om, och suveränerna skola ha mycket att läsa. Vi kunna antaga, att bland diplomaterna franske ministern, grefve de Montholon, var den uppmärksammaste åskådaren af revyen. Han behöfde icke vid sin sida någon, som skulle erinra honom, att, om våra 200,000 soldater skickades ned till Mexico, skulle franska occupationen af denna republik mycket hastigt ändas. Den adle grefven förstår tillräckligt väl vårt folk, för att veta huru populär en sådan expedition skulle vara och huru ifrigt den skulle genomföras. Han betänkte utan tvifvel, då han framför sig såg dessa glindrande tusenden, att denna ofantliga arme ej ens utgjorde hälften af den styrka, som blott hälften af denna stat underhåller. Trenne sådana revyer skulle knappast kunna uppvisa alla de soldater vi nu ha i fält, och likväl kom hela denna ofantliga mängd från de lojala staterna. Då Nordens och Söderns armåer komma att förenas hvilket väl skall tima i vårt första krig med utlandet — kunna vi räkna på minst fem gånger 200,000 man. Helt säkert var för grefve de Montholons inre öga hvar och en af de defilerande tappra soldaterna bärare af en uppmaning till franske kejsaren att lemna Mexico. Dessa 200,000 uppmaningar skall han utan tvifvel införa i sin nästa depesch till sin kej rlige herre. Den posse comitatus, som nyss gifvit Förenta Staternas lag kraft öfver det rebelliska Södern, är i lämplig ordning att sätta Canning-Monroe-doktrinen i kraft i hänsyn till franska armåen i Mexico. Dessa soldater i blå uniformer och med gevär på sina axlar äro oemotståndliga. De ha arresterat Davis och kunna äfven stoppa Maximilian i fängelse. Denna sannolikhet torde vara innehållet af grefve de Montholons nästa bref hem. I afseende på den engelske gesandten yttrar bladet: Han kan säga lord Palmerston, huru dåraktigt det är, att slösa penningar på uppförandet af befästningar i Canada, da Förenta Staterna kunna ställa sådana fruktansvärda armeer i fält. Han kan försäkra engelska regeringen, att Canadas säkerhet beror, ej af britiska fästen eller britiska bajonetter, utan helt enkelt på upprätthållandet af fred och godt förstånd mellan England och detta land. Detta är en af de lexor, som revyn gifvit honom och hvilken hau i sin ordning kan gifva Palmerston och Russell. Han har sett, att vi ha en jättes styrka, och han vet, att Englands välgång och dess koloniers bibehållande bero af det sätt, hvarpå denna unga jätte till nation vill begagna sin makt. Tidningen uppmanar derföre England, om det vill akta på sitt eget bästa, att gifva Amerika sitt diplomatiska understöd för Maximilians aflägsnande från Mexico, och tillägger till sist: Då skola lärdomarne af denna storartade revy icke ha gått förlorade för de främmande makterna. Det kan ha sitt intresse för den europeiska allmänheten att känna detta amerikanarnes språk, hvilket i sanning förtjenar att uppmärksammas. I många amerikanska tidningar kallas kejsar Maximilian rätt och slätt mr Habsburg. Puffmakaren Barnum har erbjudit 500 dollars för den drägt, i hvilken Davis blef gripen. General Lee uppehåller sig fortfarande i Richmond, der han säges vara sysselsatt med författandet af en historia öfver sin fyraåriga kampanj. En Filadelfiatidning anmärker spetsigt: För fem år sedan röstade Andrew Johnson för att John C. Breckenridge skulle bli president. Nu är Andrew Johnson sjelf president och vill hänga Breckenridge, om han kan. En katolsk kyrka har öppnats i Utah, sedan general Conner åtagit sig att betrygga den religiösa toleransen i Mormonstaten. Ett handelshus i New-York åtager sig att expediera näsdukar med egarens fotografiporträtt, hvilket ej kan tvättas ut. En ansedd tysk tidning skildrar, efter pålitliga källor, kejsar Maximilians ställning i Mexico såsom till den grad bekymmersam, att man litet hvar kan göra sig beredd på att snart få höra talas om hans återkomst till Europa. Om han skall kunna hålla sig qvar, måste Frankrike skicka honom ansenliga stridskrafter och mycket penningar. Hans finansiela resurser skola vara alldeles uttömda och han påstås tillochmed vara anvisad endast till marskalk Bazaincs kassor. De sympatier, som i början visade sig för det kejserliga paret, ha nu försvunnit. Kejsarinnan har ej kunnat komplettera sin hofstat. Hon har visserligen försökt att utnämna hofdamer, men alla damer ur de inhemska familjerna visa tillbaka denna ära. Man tillräknar kejsarinnan som ett brott, att hon från början högt gynnade en främling, grefvinnan Kodolich, hvilken senare åter behandlade mexicanskor ur de ädlaste familjer väl mycket en bagatelle. Åtven kring kejsaren blir det tommare. Han hade begått ett stort fel, då han utnämnde till president för statsrådet en br Scherzenlechner, hvilken börjat sin bana i erkehertigens tjenst som prinsens kammartjenare. En s. d. kammartjenare