— Åha! ni brukar lyssna vid dörrarne, herr Paterne? Den förskräckte sakristanen öppnade munnen för att ropa, men i samma ögonblick satte den okände en italiensk stilett framför hans strupe och sade: — Tyst! akta er! ni skulle kunna såra er. De få hårstrån som ännu återstodo på Paternes hufvud reste sig på ända så förskräckt blef han IV. Den man, som satt sin dolk på kardinalens af Bourbon kapellan och kammartjenare mister Paterne, hade som sagdt är trädt fram ur draperivecken, mellan hvilka han hållit sig dold. Paternes förfärade min kom honom att småle. Kom med, sade han, jag ämnar samtala länge med Paterne gjorde ett tecken som betydde: — Ni håller mitt lif i era händer! jag skall derföre göra allt hvad ni önskar Den okände förde honom med sig till andra ändan af salen och lät honom stanna i en fönsterfördjupning. Han hade ännu den förskräckliga dolken i handen och Paterne aktade sig för att brista i lydnad. — Herr Paterne, upprepade han då, ni brukar sålunda lyssna vid dörrarne. Paterne stammade.