Göteborgsposten – 12 juni 1865, sida 2

— Och martyr? — Jag blef dödad af ligisterna för fem år sedan, ehuru jag var en god katolik. — Och hvad hette ni under er litstid? frågade kardinalen. — Manvepin. — Ett besynnerligt namn. — Det var verkligen besynnerligt, men icke destomindre har det för mig öppnat portarne till himlen, hvarest jag blifvit satt bland de saligas leder. — Ni var utan tvifvel en ifrig katolik? — Och god royalist, monseigneur. — Och Gud har skänkt er sitt förtroende till den grad att han skickat er cill mig? — Det är derföre att jag som lefvat tillsammans. med ligans anhängare känner dem mycket väl, och Gud har tänkt att jag bättre än någon annan skulle kunna inviga ers eminens i de politiska förhållandena. — Nåväl, sade kardinalen, lycksalige Manvepin, efter ni fått i uppdrag att tala politik med mig, så tala. Jag vill uppmärksamt lyssna till era ord. Rösten återtog: — Monseigneur, ni har hört talas om den der listen af satan, då han en dag förvandlade sig till eremit för att bättre bringa själarne i förderf? — Ja visserligen. — Nåväl! sedan snart tio år tillbaka har han antagit en annan förklädnad. — Aha!