Göteborgsposten – 12 juni 1865, sida 1

— Gud gifve det! svarade borgrarne. De superade med god aptit och gingo derefter till sängsPaterne gick deremot tillbaka till kardinalen. Denne hade blifvit qvarsittande i sin fåtölj, försjunken i i ett djupt begrundande. Qvarlefvorna af hans supg stodo framför honom. — Nåväl! Paterne, sade han då han såg sin kapellan återinträda, hvad tror du om saken? — Det förefaller mig nästan som en herrlig dröm, svarade Paterne. — Uerrlig, säger du? — Ja, nog är det herrligt att vara konung. — Ja, när man af Gud är utvald dertill. Men här är detta ej förhållandet ... . — Man har ju afsatt konung Henrik af Valois. — Må vara! men hade de som gjort det rättighet dertill? — Helt visst. — Min kära Paterne, sade kardinalen, jag tror att ni går en smula för långt .. — Men, monseigneur ... — Med ett ord, om jag antager skall jag vara en usurpator. — Nej, ty thronen är ledig. — I alla händelser skall jag bli en af folket vald konung. — Ja visserligen. — Och ej en af Gud utvald konung ..-.