samt slagit henne. Ett annat vittne, Anna Carolina Andersson, som åt makarne Wall för nägon tid upplätit ett rum i huset n:r I Tyska Skolgränd, hade hört hustru Wall klaga öfver mannen samt uppgifva att han en gång slagit henne med en butelj så våldsamt att blodet flutit.1 Då det skulle blifva för vidlyftigt att här sullständigt återgifva alla vittnenas berättelser, inskränka vi oss att tillägga, att af de ofvannämnda dag aflagda vittnesmålen ytterligare framgick, det mannen varit mycket supig och oordentlig, att han icke det ringaste bidragit till hustruns underhåll, utan hade hon, som varit mycket sjuklig och svag, måst genom träget arbete sjelf försörja sig och sitt lilla barn, hvarjemte mannen misshandlat henne då hon icke kunnat skaffa honom penningar. Anklagade Wall, börd öfver hvad sålunda mot honom förekommit, fortfor att neka och bedyrade att han endast lufvat hustrun helt lindrigt såsom orden föllo. Ransakningen utställdes att åter förekomma nåsta Thorsdag. Pn