2 — — l t rel eller OO. 3:d)JC Men KÅLVCll HIQ Hau 1 11429T0k1rn Johansson erkände vid gårdagens förhör att han först ensam varit ute på Krokslätt och praktiserat sig in derstädes genom fönstret, efter att ha sönderslagit rutorna till detsamma. Vid detta tillfälle hade han ej tagit mer än en limpa. Då han gick derifrån mötte han Bernhard Svensson vid Galgkrogarne. Denne föreslog han att gå med till samma ställe, der de kunde få dryckesvaror. De gingo samma väg, eller igenom fönstret, hvarefter Bernh. Svensson öppnat ett skåp och tagit ut dryckesvaror. Söndagen derefter hade de åter gjort en påhelsning på stället, J. äfven denna gång praktiserande sig in genom fönstret, hvarefter han öppnat för S., samt då tagit en kaffekanna, knifvar och gafflar, dryckesvaror och socker samt fyra nycklar. Dessa senare hade J. tagit ut ur skåpet och lemnat Bernh. Svensson. Knifvarne och gafflarne samt kannan försåldes derefter af Bernh. Svensson till en person vid namn Adolf Johansson för 4 rdr 50 öre, hvaraf 2 rår 25 öre föll J. till del. Denna senare gång hade Bernh. Svensson brutit upp skåpet, som då varit låst. Bernh. Svensson ville ej erkänna sig ha innehaft mer än en nyckel. Deremot medgaf han att det varit han, som försålt de på Söndagen stulna sakerna, hvilket han vid förra förhöret förnekade. Rörande sista inbrottet på stället, då Bernh. Svensson och Carl Benjaminsson varit derute, ville deras uppgifter nu, liksom vid förra förhöret, ej stämma öfverens, i det hvar och en af dem påstod, att det varit den andre som öppnat dörrarne. Den pendyl samt de knifvar och gafflar, som då stulos, erkände sig Benjaminsson ha pantsatt för åtta rdr. Den vidare ransakningen i målet öfverlemnades till vederbörlig domstol, som är Askims häradsrätt, och komma i afbidan på densamma B. Svensson, C. Benjaminsson och C. Joh. Johansson att i cellfängelset qvarsitta. — Glasmästarearbetaren Andreas Jonsson, boende vid Nyfikeliden, befanns Kristihimmelsärdsdag på eftermiddagen så rikligen ha njutit af Bacchi håfvor, att han tryggt kunde hänföras under deras kategori som på lagspräket benämnas af starka drycker öfverlastaåex. Detta hade i och för sig sjelf varit en hel alldaglig händelse, men bemälde Jonsson har olyckligtvis det felet att när han är full skall han gräla och ställa till spektakel, och den han ifrågavarande dag ville spektakla med var en poliskonstapel, som för omaket stämde J. att stå till ansvar för fylleri och smädelser emot konstapeln då denne var stadd i tjensteutöfning. Tre vittnen hördes rörande denna sak. Alla berättade enstämmigt att J. varit full och ofredat samt smädat ej allenast poliskonstapeln utan alla personer som passerade förbi. Enligt ett vittnes förmälande hade J. vid ifrågavarande tillfälle kallat poliskonstapeln för tjufpolist eller polistjuf samt fällt det öfvermodiga yttrandet att om han, poliskonstapeln, toge fram så många poliser som finnes häremellan och h——7, skulle han, Jonsson, ej låta kujonera sig ändå. Slutet på hela historien blef att Jonsson för fylleri, sabbatsbrott och poliskonstapels smädande då denne var stadd i tjensteutöfning fick böta tillsammans 60 rdr eller undergå nio dagars fängelse vid vatten och bröd, och som han saknade penningar blef han genast införpassad att undergå denna kur. Från Stockholm. I A -B. läses följande, angående ransakning med en man, anklagad för dråp å sin hustru: Redan i slutet af Februari månad detta år blef skräddaregesällen J. A. Wall inmanad i häkte, angifven att hafva på det grymmaste misshandlat sin hustru. Han blef dock kort derpå, då hustrun förlät honom och ej ville föra någon ansvarstalan, åter frigifven, men intogs nu å arbetshuset, på det att hon måtte vara fredad för honom. Några dagar derefter insjuknade hustrun och blef intagen på provisoriska sjukhuset. Det troddes nu att sjukdomen härledde sig från den henne öfvergångna misshandlingen, med anledning hvaraf mannen åter insattes i allmänt häkte; men vid med honom hållen ransakning, derunder flera vittnen hördes, nekade han till att hafva våldfört sig å sin hustru vidare än att han gifvit henne en örfil. Hustruns tillstånd var emellertid i början högst betänkligt; hon hade varit mållös och lidande af hjernkongestion då hon intogs på sjukhuset, men som läkaren icke kunde bestämdt afgöra huruvida detta tillstånd vore en följd af mannens våldsamheter mot henne, beslöts att ransakningen skulle anstå i afbidan på utgången af hennes sjukdom. Omsider tillfrisknade hon också och utskrefs från sjukhuset på egen begäran. Hörd å rådhusrätten, förlät hon ånyo sin man, hvarför denne åter blef försatt på fri fot, hvarefter makarne flyttade tillsammans; men beklagligen fortfor oenigheten dem emellan, och det dröjde icke länge, innan hustrun för andra gången måste intagas å förenämnda sjukhus, der hon dog för omkring fem veckor sedan. På grund af läkareattest öfver dödsorsaken, utfärdad af andra stadsläkaren d;r Blachet, hvari säges att hustru Wall aflidit i följd af yttre våld, blef mannen nu för tredje gången häktad och underkastad ransakning vid rådhusrätten. Öfverläkaren vid provisoriska sjukhuset har emellertid afgifvit en mot nämnda attest stridig förklaring af innehåll, att hustru Wall blifvit intagen å sjukhuset för lunginflammation, samt att hon dött i denna sjukdom. Den tvistiga frågan om dödsorsakon är hänskjuten till sundhetskollegii pröfning. Vidkommande ransakningen, så hördes åtskilliga vittnen vid rådhusrätten å hvars fjerde afdelning målet handlades, d. 23 Maj och berättade: Eukan Söderström: att hustru Wall, under det hon första gången låg på provisoriska sjukhuset, varit behäftad med svåra sår i bufvudet samt full med blånader å ena armen samt venstra sidan, omkring ena ögat o. s. V., och hade hustrun Wall omtalat för vittnet, att dessa märken voro en följd af det våld mannen tillfogat henne. Så hade han en gång slagit till henne, så att hon sanslös fallit omkull på golfvet, hvarefter han sparkat henne och utslagit en tand på henne. Äfven under sitt hafvande tillstånd (hustru Wall blef i början af året förlöst med ett barn) hade hon ofta varit föremål för mannens misshandlingar. Med. kand. Rundström, underläkare å provisoriska sjukhuset, äfvenledeg hörd, uppgaf att hustru Wall, under det hon varit intagen på sjukhuset, haft symptomer af lunginflammation och dessutom varit behäftad med flera sår och blånader å hufvudet och på åtskilliga delar af kroppen. Ett vittne, qvinspersonen Jansson, upplyste, att mannen Wall, under det makarne bodde i n:r 22 Svartmangatan, ofta slagit hustrun, hvilken flera gånger befunnits sittande i förstugan med sitt späda barn på armen, gråtande och beklagande sig öfver att mannen först mischandlat och sedan kört ut henne. En gång fann vittnet hustru Walls ansigte öfverhöljdt af blod samt fullt af blånader, och en annan gång iakttog vittnet att mannen häftigt unnelag dörren till makarnes rum och derifrån utka— — Dm — — —n—— —— —