Göteborgsposten – 10 juni 1865, sida 1

— —————————— lrätt långt i den vägen, åtminstone att döma af följande temligen tydliga anonyma epistel som i går med posten från Stockholm kom oss tillhanda: M. H. Måhända kan det intressera att erfara, att hufvud stadens gatpojkar, troligen gripna af nitälskan fö snygghetens vidmakthällande inom husen och samil jerna samt på det all utom hus spilld orenlighet måtte odelad tillgodokomma allmänna renhållningen ocl pudrettfabrikationen, öppnat ett formligt fottrampningskrig mot klädningssläpen såväl mot dem af siden, som af simplare stoff. . Att sådane gudlösa gaminer borde stekas, spetsas eller risas, säger sig sjelft, heldst de, utan annar driffjäder än instikten, tillåta sig verka i sunda vet tets, goda smakens och den verkliga propretetens intresse. t Men hvad hjelper väl en ropandes röst i öknen ? Så länge modet befaller det, lära Evas döttrar minsann ej upphöra att täfla med packhuskarlarne i att oförtrutet släpa på ju större tygstycken desto bättre, eller med husdrängarne i att flinkt sopa gatorna, lika litet som migrän, hufvudvärk, tandvärk etc. etc. in infinitum lära upphöra att bli de små hattarnes trogna, ehuru mindre trefliga följeslagare. En annan insändare, den der dock säkerligen har sina bopålar på närmare håll, finner passagerareafgiften 30 öre till Långedrag skäligen dyr, särdeles för den, som under sommarmånaderna ett par gånger om dagen måste fara fram och åter. Ins. föreslår att ettdera priset måtte nedsättas till 25 öre, eller också till detta pris abonnementskort säljas i partier om t. ex. 50 st. En tredje utväg skulle vara att personella season-tickets utlemnades. — I allmänhet synes det som man hos oss har temligen svårt att inse en ganska enkel sak, att det är de lättade kommunikationerna, som skola framkalla trafiken och icke tvärtom. I detta fall kan hufvudstaden tjena som ett efterföljansvärdt föredöme, der de många och billiga kommunikationerna utmed Mälarens och Saltsjöns stränder liksom genom trollslag framkallat en stor mängd af täcka landställen. Låt endastförbindelserna med t. ex. Gamlestaden, trakterna uppefter jernvägslinien, ja, hvarför icke utåt Skärgården, bli billiga och tidsenligt ordnade, och förhållandet skall säkerligen bli så äfven hos oss. I sammanhang med ofvannämnde förhållande påpekas äfven en annan sak, och det är det mera än ruskiga skick, hvari landningsbryggan vid Klippans tullstation befinner sig. Isynnerhet i skymningen har det sig ganska svårt att för den, som icke är en mr Blondin, lotsa sig fram på den svigtande stigen. På itskilliga ställen lurar under den intet ondt anande vandrarens fötter en afgrund, utan den ringaste tillstymmelse till någon räddningsplanka, och har man icke ögonen öppna, kan asligt lätt hända, att man ettdera får sig en lugtig minnesbeta, eller också ett gratis-kallbad. Saken är emellertid lätt afhjelpt och ångt efter plankor är det just icke heller, hvarför man torde kunna hoppas att det icke kommer att dröja alltför länge, innan bristtäligheterna blifvit helade. I morgon, Trefaldighetssöndagen, inviges let nybyggda katolska kapellet härstädes — S:t Josephs Kyrkan som den mera ståtligt tiuleras — af apostoliske vikarien, aumoniern nos H. M:t enkedrottningen J. L. Studach. Byggnaden, som ligger inkilad mellan husen vid den föga trafikerade Spanmålsgatan är ippförd i götisk stil och åt gatan försedd med ett temligen högt torn samt 4 mindre tornspiror. Vid inträdet i kyrkan öfverraskas nan angenämt af dess enkla men smakfulla nredning. Stilen är här götisk spetsbågsstil. Kyrkans enda hvalf är uppburet af halfpilastrar, ned rikt sirade kapiteler och slutande i ett der ittkantigt kor, som upplyses af en kupol, under wilken sväfvar en dufva med utbredda vinsar, symbolen af den Helige Ande. På ömse sidor om ingången äro 11 öppna bänkar, måade i ek, och på högra sidan samt från orselläktaren, hvilken är belägen öfver ingånsen, upplyses kyrkan af 3:ne kolossala fönster. hörnet till höger om koret är predikstolen, nkelt ornerad i hvitt och guld, öfver hvilken sväfva 2:ne englar uppbärande korset, och i