Göteborgsposten – 10 juni 1865, sida 1

lingar, jag. Ibland dem böra finnas herr de Crillon, herr de Montmoreney, herr de Conde, herr de Joyeuse ... — Ja, Sire. — Och många andra... Dessutom en god armå, sammansatt af schweitzare, ryttare och landsknektar. Herr de Rochibond rynkade ögonbrynen. — Följen noga mitt resonnemang, mina herrar, fortfor kardinalen. Låtom oss antaga en sak: ni erbjuda mig kronan? — Ja, Siro. — Jag antager den .. — Ah! sade borgarechefen gladt. — Det är blott en förutsättning. Derefter följer dag er till Paris. Folket öppnar stadens portar för mig . — Med entusiasm, Sire. — Man strör blommor i min väg, man för mig till Louvren och der proklamerar man mig såsom konung Carl X. — Det är hvad vi ämna göra. — Men, fortfor kardinalen, under tiden stiger Henrik af Valois, den andre konungen, till häst, belägrar Paris och intager det med storm ... — Vi skola göra motstånd. — Jag tviflar ej derpå; men låt mig forfara med mina forutsättningar. Valois tager Paris, han skjuter ned borgrarne och låter halshugga den nyvalde konung Carl X. — Sire, sade herr de Rochibond, det der kommer ej att hända. — Det är likväl en möjlighet. (Forts.)