Göteborgsposten – 9 juni 1865, sida 1

— Ja, monseigneur. Och om ers eminens tillåter det ... — Jag tillåter dig allting, säger jag. Tala, Paterne, utan omständigheter, så fort som möjligt. Paterne antog ett allvarsamt utseende. — Jag finner, sade han, att ers eminens ej tycker om att supera ensam. — Det är mycket sannt. — Sålunda har ers eminens tråkigt. — Förskräckligt, min gode Paterne. Men jag vet ej hvarföre jag har tråkigt ... och jag bekänner att jag gerna skulle vilja veta det. — Ers eminens skall få veta det, emedan jag vet det och straxt skall säga er det. — Nåväl! tala! och skynda dig ..— Det är mycket angenämt att vara kardinal, fortfor Paterna, säkerligen mycket angenämt! — Puh! sade Carl af Bourbon föraktligt. — Men, fortfor Paterne, det är ej alltid roande. När man heter Bourbon, monseigneur, har man varmt blod i sina ådror .. — Ja, mycket varmt, Paterne. — Man tycker om krutlukt och klirrandet af gevär, krigstrumpetens smattrande .. — Det är sannt, min gode Paterne. Fortfar, fortfar .. — I stället för en kardinalshatt borde ers eminens sätta en kask på hufvudet. Kardinalen suckade.