— Det är sannt. Nåväl! tala, hvad har ni att säga mig? — Till en början vill jag meddela ers majestät nyheter från Paris. — Aha! — Herr de Crillon är herro öfver staden och hertigen af Guise är stadd på flykt. — Vidare? utbrast konungen. — Men herr de Crillon skulle dukat under om han ej erhållit en oväntad hjelp. — Hvarifrån kom den? — Från konungen af Navarra med en arme af hugenotter. Henrik III gjorde en åtbörd af dåligt lynne. — Jag tycker ej om, sade han, att gascognarne blanda sig i mina affärer. — För tusan! utbrast grefve de Cråövecocur, det var alldeles i sin ordning att konungen af Navarra försvarade Louvren. — IIvarföro det, min herre? — Emedan det är hans afsigt att bo der en vacker dag ... när han blir konung ... konung af Frankrike. Denna anmärkning kom konungen att hoppa till der han satt. — Herr de Cråvecoeur, sade han, ni hade rätt i hvad ni nyss sade, ert hufvud är ej rätt säkert på era axlar. — Må ers majestät ännu lyssna några ögonblick, jag har ännu ej slutat. — Fortfar.