— Ja han isynnerhet, sade en röst från tröskeln, til salen. Au revoir, chevalier! Den som yttrat de sista orden var konungen af Na varra. XXIX. För att få veta orsaken till att konungen så hastigt ändrat beslut och affärdat ofvannämnde bref till Crillon, måste vi förflytta oss till Saint-Cloud i det ögonblick Henrik III uppvaknade morgonen efter sitt samtal med hvad han trodde vara Mauvepins ande. Sedan denne ande aflägsnat sig, hade konungen åter gått till sängs och insomnat. Men hans sömn var feberaktig, orolig och af kort varaktighet. Så snart dagen inbrutit hade han vaknat och tillkallat sina pager. — Siro, hade en af dessa sagt, i salen här bredvid står en herre som yrkat på att bli införd till ers majestät. Han ville att man skulle väcka ers majestät. — Hvarifrån kommer han? frågade Henrik III. — Från Paris. — Hvem är han? — Han har ej velat säga sitt namn. Henrik trodde att det var en budbärare från herr de Crillon och gaf befallning att man skulle införa honom. — Sire, sade en annan page, hennes majestät enkedrottningen önskar äfven träffa ers majestät, och hon har vakat hela natten.