Göteborgsposten – 7 juni 1865, sida 2

— Fru hertiginna, svarade herr de Harlay, ni står inför parlamentet. — Af hvad anledning? utbrast hon med ett föraktfullt leende. — Madame, svarade herr de Harlay strängt, ni är kallad att inför parlamentet afgifva svaromål på en dubbel anklagelse. — Min herre, svarade Anna af Lothringen, jag tror ej att en person hvilken bär ett sådant namn som jag har någonting att göra med parlamentet. — Ni bedrar er, madame. — Jag tillhör en furstlig familj, och om jag skulle dömas borde det vara inför en domstol sammansatt af konungar. — Madame, sade presidenten, här i Frankrike äro alla menniskor lika inför lagen, de må vara furstar, ädlingar eller vanbördiga, rika eller fattiga. Hertiginnan uppfångade cen annan blick från Leo dArnembourg. Denna blick tycktes säga: — Hys hvarken fruktan eller vrede, och om det behagar dessa min att döma er, så låt dem göra det; det skal! ej medföra någon fara för er. — Nåväl! min herre, sade hertiginnan, efter jag är anklagad så säg mig åtminstone för hvad man anklagar mig? — För tvenne brott, madame. — Verkligen! det är mycket. Låt då höra det första. — Ni är anklagad, madame, för att ha uppviglat folket i Paris mot den kungliga myndigheten.