Göteborgsposten – 6 juni 1865, sida 2

Det svar, som Bismarck afgitvit i Preussens deputerade kammare angående ryktena om Nordslesvigs afträdande till Danmark, töreligger nu i ett mera detaljeradt reterat. Det är af vigt och lyder sålunda: Jag anser det alltför mycket begärdt, att jag skulle förspilla min och kammarens tid med att befatta mig med danska lögntidningars jemmerliga dikter och anekdoter; men eftersom denna sak nu en gång kommit på tal, måste jag förklara hela historien om grossh. Fries för dikt och osanning (denna Chistoria härflyter af en korrespondens mellan kandidat Hansen och Bille, då den Heltzenska saken förevar; i denna korresp. finnas antydningar om ett sammanträffande mellan Hansen och Bismarck, hvilken senare, för att ej komprometteras, kallas grossh. Fries). Om jag icke misstager mig — jag har för öfrigt icke egnat saken vidare uppmärksamhet — har danska regeringen af egen tillskyndelse, emedan hon önskade få Billes och Hansens förhållande till saken klaradt, låtit anställa rättslig undersökning och derigenom kommit till erfarenhet om, att hela historien uteslutande är uppspunnen i tidningsoch partiintresse (det skall dock vilja en Bismarcks oförskämdhet och lögnaktighet till, för att mot bättre vetande kunna på detta sätt framkomma med osanningar. Jag har aldrig yttrat, att Flensborg är en dansk stad (!?); jag anser Flensborg för en tysk stad, men äfven om Flensborg vore en dansk stad, skulle jag likväl icke återlemna den (den munterhet, församlingen härvid, enl. referenten, visade, karakteriserar densammal). Hansen, som jag ej kände personligen förut, föreslog mig i Biarritz att återlemna Danmark en del af det danska Nordslesvig — det var ej fråga om huru mycket — och i ersättning derför emottaga danska kolonier. Jag tillbakavisade förslaget, dels af faktiska skäl, dels derför att hvarken underhandlarne eller underhandlingarne voro legitimerade. Detta egde rum före fredsfördragets ratificering. Bismarck förklarade vidare, att orsaken, hvarför frågan om hertigdömena icke afgjorts, ligger i augustenborgarens återhållande förklaringar; om hertigdömena medgifva Preussens fordringar, är det tör Preussen likgiltigt, hvilken författning de gifva sig. Betecknande är, att de officiösa preussiska tidningarne nu begagna ett ytterst häftigt språk mot augustenborgaren.