Göteborgsposten – 6 juni 1865, sida 2

kkättegangsoch Polissaker. For stöld straffade Anders Torkelsson Sätelin blef d. 30 sistl. Maj inmanad i polishäktet såsom skäligen misstänkt att föregående natt ur en båt ha tillgripit en s. k. tina med deri inneliggande en rakknif en psalmbok, ett par yllevantar samt något matvaror, allt tillhörigt fiskaren A. Andersson från Klädesholmen, och från fiskaren Olof Hansson, äfven boende på Klädesholmen, en blå och hvit bundtröja. Såväl Andersson som Hansson voro ombord å båten då stölden skedde, men lågo försänkta i sömn. Misstankarne för stölden kommo att riktas mot Sätelin på grund af en den 30 på morgonen af arbetsk. And. Abr. Oberg, hos hvilken Sätelin någon tid bott, gjord anmälan att S. innehade åtskilliga saker som Oberg misstänkte vara stulna, och vid sedermera unställd undersökning befunnos några af dem vara desamma som dem skepparen A. Andersson föregående natt mistat. Vid polisförhöret härom i går berättade arbetsk. Öberg och hans hustru, att Sätelin tillsammans med en annan obekant person hemkommit den ifrågavarande natten och medhaft en tina. Sedan hustru Ö. släppt in dem, hade S. börjat skifta kläder. Sålunda drog han på sig en skjorta, en bundtröja, ett par stöflor m. m, allt saker som Öberg och hans hustru visste att han förut ej haft. Efter attha fört oljud en stund, aflägsnade sig såväl Sätelin som den okände. De återkommo ännu en gång, men sluppo då ej in. Slutligen kl. 4 på morgonen återkom Sä:elin ensam och fick då inträde. Oberg anmälde honom på morgonen för polisen, och derefter blef han häktad. Sätelin sökte förneka att han varit den som haft tinan med sig och påstod att det varit den person med hvilken han varit i sällskap. Han Sätelin, kunde ju ej veta annat än att tinan med dess innehåll varit dennes välfångna egendom och skulle naturligtvis ej velat ha något med honom att skaffa om han misstänkt att han på oärligt sätt bekommit densamma. Bundtröjan, som S. haft på sig, påstod han äfven ha tillhört samme person och att S. till honom återlemnat densamma. Sätelin förklarade vidare att denne person varit honom fullkomligt obekant och att han ej ens visste hvad han hette, För vidare upplysningars vinnande uppsköts målet till nästa Fredag. t Poliskammaren. — För stöld straffade C. Benjaminsson från Tunge i Solberga och Bernhard Svensson från Mellanmunkegärde undergingo i går i poliskammaren förhör rörande af dem natten till d. 30 d:s föröfvadt inbrott å Krokslätt, dervid de från herr C. F. Reuterfeldt bortstulo en pendyl. 12 par bordknifvar och gafflar, 3 but. punsch, 1 but. svagdricka, något kognac, 1 korkskruf och 17 but. bränvin. Hr Reuterfeldt upplyste att inbrott blifvit gjordt på samma ställe två gånger förut. Första gången hade tjufven eller tjufvarne praktiserat sig in genom fönstret och tillgripit åtskilliga dryckesvaror och socker samt 4 nycklar. Dessa senare hade satt dem i tillfälle att de två följande gångerna välja den mindre besvärliga vägen genom dörren för att skaffa sig inträde. När det sista inbrottet skett fick hr Reuterfeldt, som bodde i staden, bud etter sig att komma ut, och sedan han derefter tagit kännedom om stölden begaf han sig direkte till pantlåneinrättningen. Ganska riktigt voro pendylen samt knifvarne och gafflarne derstädes pantsatta. Hr Reuterfeldt anmälde derefter saken för polisöfverkonstapeln Setterberg, hvilken med biträde af några andra poliskonstaplar snart lyckades komma gerningsmännen på spåren. Af de tilltalade förhördes först C. Benjaminsson. Han erkände att han natten till den 30 varit med Bernh. Svensson på Krokslätt, men påstod sig ej ha varit med de föregående gångerna då inbrott skett derstädes. I Måndags på aftonen hade han sammanträffat med Bernh. Svensson vid Galgkrogarne. Denne bad honom följa sig, hvarefter de togo vägen åt Krokslätt. Framkomna, tog Bernh. Svensson upp en nyckel och öppnade dörren, hvarefter de båda gått in. Benjaminsson hade derefter stannat i yttre rummet under det S., som haft flera nycklar med sig, gått och sett sig omkring samt bemäktigat sig de saker som de sedan gemensamt medförde derifrån. S. hade vid tillfället berättat för B, att han och en tapetserarelärling vid namn Carl Olsson förut varit derute. Bernh. Svensson infördes derefter. Han förklarade sig till en början ej ha varit derute mer än en gång och då i sällskap med Benjaminssou. Svensson förnekade att såsom Benjaminsson uppgifvit ha varit den som öppnat dörren. Detta hade deremot B. sjelf gjort med en krokig ståltråd. Likaledes påstod S. att det varit B. som tagit sakerna under det han, Svensson, väntat i yttre rummet. S. sade sig ej innehaft några nycklar, utom en hvilken han erhållit af ofvannämnda Carl Olsson. tt han med denne senare varit derute förut medgaf han omsider så tillvida, att sade sig en gång ha väntat på Olsson vid vägen som leder upp till stället, under det O. sjelf varit framme vid detsamma. Benjaminsson, som då Svensson blifvit införd fått gå ut genom andra dörren, fick nu åter komma in. De båda för detta kompanionerna vidhöllo energiskt sina uppgifter till den andres nackdel och sitt eget försvar. Benjaminsson tycktes dock vara den som mest närmade sig sanningen och den minst förhärdade af de två. Polisöfverkonstapeln Söderling berättade, att Svensson för honom erkännt att han varit på stället två gånger förut tillsammans med Carl Olsson. Likaledes hade han erkännt sig ha haft 4 nycklar, hörande aill stället, hvilka han erhållit af Carl Olsson. Denne ansågs af hr R, hos hvilken han förut varit i tjenst, såsom den hvilken förledt de andra. Carl O. ligger för närv. på Sahlgrenska sjukhuset. För närmare upplysningars vinnande fick målet anstå till Fredagen d. 9:de, Herr Reuterfeldt lemnade efter förhörets slut en summa af 65 rdr att fördelas mellan de poliskonstaplar, genom hvilkas efterspaningar gerningsmännen blifvit upptäckta. FAPIEE