och mörda hela besättningen, officerare, qvinnor och. manskapI fjerde akten är man midt i Orienten; der fin-J! nes ett palats, en pagod, braminska prester och indier, 1 intet fattas. Selika är åter insatt i sin värdighet; hon I aflägger eden på de heliga böckerna och ätertager reL s ; 1 t i t ? veringen öfver de folk, hvilkas drottning hon är. Det r på Madagascar som scenen nu är förlagd, Vasco har sluppit undan från blodbadet och han vandrar med hanryckning omkring på denna ö, hvilken han behandlar som ett eröfradt land och tar i besittning för Portugals räkning. Men den bedröfligaste verklighet väcker honom ur hans äregiriga drömmar. De vilda omgifva honom och vilja ihjelslå honom med Jl sina yxor. Drottningen, hvars uppmärksamhet väckes senom det ursinniga skränet frälsar honom genom att ! 4 förklara att den unge mannen icke är någon trämling eftersom han under fångenskapen har äktat henne. Nelusko, som hon åberopar som vittne, gör en grimas och stadfästar drottningens förklaring. En ny ceremoni bekräftar den förra föreningen, de älskande förklara hvarandra sin kärlek i en passionerad duett. I: Men då höres ett skrik; det är Inez som också sluppit undan skeppsbrottet och blodbadet och det behöfves icke mera för att göra Vasco villrådig om, åt hvilken af de två älskande qvinnorna han skall hänge sig; hedern och kärleken utkämpa i hans hjerta en strid, på hvilken Selikas högsinthet gör ett slut. Han skall resa, säger hon och Inez skall följa med honom emedan Vasco fortfarande älskar henne. Det portugisiska skeppet, som ännu är i sigte sf öns kuster kall föra dem tillbaka till deras fosterland, och hon, den sörjande drottningen, går att inandas ångorna af mancenillaträdet. hvars doft försätter den som inandats den i en himmelsk extas, som småningom slutas med döden. Den trogne Nelusko följer sin herrskarinna och själs utkorade i döden. Sådan är handlingen i stycket. Musiken dertill skildras som förträffiig och skall isynnerhet vara mera populär än i Meyerbeers öfriga arbeten, ja, måhända något för pupulär. Mest klagas dock öfver styckets längd Det varar nemligen från kl. 14 8 på aftonen till öfver midnatt; vid första representationen dröjde det till och med till kl. I och på generalrepetitionen vill kl. 17 2 på morgonen. Några förkortningar anses utan skada kunna företagas och särskildt anses det att flera duetter i 2:dra och 3:dje akten skulle kunna borttagas utan skada för det hela. Operans första uppförande bevistades af kejsaren och kejsarinnan som deltogo i publikens entusiastiska bifallsyttringar. Efter representationens slut gick ridån åter upp och de i stycket uppträdande syntes åter, bekransande Meyerbeers byst. Meverbeers enka har tillsändt de artister gom innehaft hufvudroller i denna opera och i betydlig mån bidragit till det lyckliga resultatet, dyrbara presenter. Damerna hafva erhällit präktiga armband och herrarne medaljonger af guld med den aflidne mästarens porträtt. På medaljongens ena sida är graverad initialbokstafven till artistens namn, på Naudins och Faures i briljanter. Monsieur Haines, som anfört orkestern har till minne erhållit en förgyld briljanterad taktpinne som den ryktbare kompositören i lifstiden sjelf erhallit af en af Europas suveräner. Ångkraften i forntiden. Frågan om hvem som är den äldste uppfinnaren af ångmaskinen har sedan längre tid sysselsatt forskare. Trots alla dessas bomödanden har dock ett faktum blifvit förbisedt Icke ens Arago vet att uppgifva nägen som tidigare begagnat angkrasten. än den spanske sjökaptenen Vasco de Garay. hvilken 1543 i Barcelonas hamn vis de en af honom byggd ångbåt. Och likväl förefinnes hos en historieskrifvare från det på förfall varande byzantinska riket en märkvärdig berättelse, som bevisar att redan forntidens ingeniörer kände till ånsans kraft och sättet att använda densamma. Greken Agathius har nemligen bland annat skrisvit fem böcker öfver kejsar Justiniani regering. I vörjan af den femte al dessa böcker anför han de berömdaste män, hvilka Justinianus från alla delar al sitt rike lät kalla till Byzanz. Bland dessa det kejserliga kejsardömets prydnade:; befann sig äfven Anhemius, som i ren och använd matematik var ett underverk på sin tid. Denne använde ångkraften för att taga hämnd på sin fiende. Anthemius hade nemligen byggt ett hus bredvid rhetorn Zenos och dervid i något afseende brutit emot byggnadsordningen. De råkade derföre i tvist och saken drogs slutligen inför stadsdomstolen, hvarest den utföll till nackdel för Anthemius. Authemius, som i förbigående sagdt var bördig från Tralles i Lydien. och alltså en anatolier, törstade efter hämnd och funderade på huru han genom sina konster skulle kunna återgälda sin fiende för den förlust som denne genom sin tungas konst inför domstolen ådragit honom. Då Anthemius genom domen tvangs att åter nedäfva sitt bus, hyrde han in sig hos Zeno, likt en åkta byzantiner med leende vänskap på läpparne men med hat i hjertat. Zeno upplät jordvåningen och nödiga källare åt Anthemius, medan han sjelf, husegaen, inrättade sig beqvämt i de öfre våningarne. Anhem ug arbetade nu i hemlighet i källrarna och uppIde stora med vatten fyllda kittlar i hörnens samt söorband dem med hvarandra genom jernrör. Vid kanterna af kittlarne fästades slangar och allt tilliäpptes så hermetriskt, att hvarken vatten eller luft kunde bryta ut. Slangarne smalnade af mot ändarne och leddes i olika riktningar till takbjelkarne och hörnstenarne, mot hvilka de likaledes hermetiskt tillslötos. Så oklar beskrifningen öfver denna helvetesmaskin än är, så otvetydig är dess verkan. Då neml. Anthemjius var färdig med alla sina förberedelser, lät nmnan antända stora eldar under kitilarne, och snart inställde sig de al honom afsedda verkningarne till hans fullkomligaste tillfredsställelse. Vattnet började sjuda och ångan sökte sig en utgång. men då hon ingen fann skakade hon husets hvalf, till hvilka slantarne voro ledda, så att husets grundvalar bäfvade. Slutligen sprungo några af slangarne, sedan murarne på flera ställen brustit. Redan vid de första skakningarne i huset skyndade Zeno och hans folk ut på gatan och frågade de mötande om de observerat den irskräckliga jordbäfningen. De blefvo utskrattade såsom voro de druckna. Anthemius deremot akiade Åg väl för att underrätta om den andel han hade i jordbäfningen. genom hvilken huset till en del sörn stördes. Skadorna botades, måhända af Anthemius n Sjelf, men blott för att kunna på ännu fullständigare s sätt tillfredsställa sin hamund. Den stackars byzan tiske husegaren ängslades nu fortfarande med dnnde: och blixt. cj simpel kolofonium-lIl xt eller tenteraska utan sådan som Anthemius framkallade med de maskiner han, enligt Agarhåi uppgift, uppfunnit. Upp: funnit dem hade han dock troligen ej; de voro visst nog måsterstycken af de gamla hedniska presterna. a Ty i Athen förstod man att vid de eleusinska mynasterierna medelst blixt, dunder och jordbäfning sätta