Göteborgsposten – 2 juni 1865, sida 2

— Må vara, sade hertiginnan; jig är i era händer för en kort tid. Min bror skull befria mig. Hertiginnan af Montpensier underkastade sig denna fångenskap, som hon trodde skulle bli af så kort vara ktig het. Hon ville dock hvarken lemna ifrån sig sin kask celler sitt harnesk och lutade sig liksom konungen af Nuavarra emot fönstret för att kunna se stridens vexlingar. Hertigen af Guise hade mycket annat att göra än att komma sin syster till hjel . Anfallen i flanken af Lahires gascognare, öfvergifven af borgarne, hvilka decimerats af den mördande elden från Mauvepins kanon, försökte han förgåfves att åter samla de tyska ryttarne som qvarblifvit på torget Saint Germain-VAuxerrois. Det var då Crillon gjorde ett utfall. Den ta pre chevaliern, som ej kunde stiga till häst, lät på några korslagda musköter bära sig i s etsen för Louörens garnison. Det var också då, i det ögonblick borgarne på alla hål! gåfvo vika, som, grefve Eric de CrevecoCur, hvilken hela tiden stridt vid hertigens side, yttrade till honom: — Monscigneur, inom en timma skul! det ej finnas en enda barrik d mera. De kungliga bli herrar öfverallt. — Min syster! hvar är min syster? utbrast hertigen. — Hon är fången ... Men frukta ej för hennes skull; frukta för er sjelf. — Hvad menar ni, grefre? — Hertiginnan af Montpensier är fången; men hon skall utgå ur sitt fängelse. Blir ni tillfangatagen, mou