Denne man bar en militärisk rustning; men Jacquot som såg hans ansigte, på hvilket den genom fönstergluggen inträngande mänsträlen föll, igenkände i honom dom Antoine, munken — kaptenen hvilken påstått sig vara hans farbroder. — Jag tror att jag kommer i tid, mumlade dom Antoine. Med dessa ord tog han munken Jaquot i sina armar. XXVILI. Hertiginnan af Montpensier var emellertid fången. Detta resultat hade vunnits inom en handvändning och liksom af trolleri. I det ögonblick gascognarne bestigit de båda barrikaderna och tagit de tyska ryttarne mellan två eldar, hade dessa som voro föga talrika iusett att de voro förlorade. — Gif er! hade Noö ropat, gif er eller skola ni nedgöras till sista man! Ryttarne voro legotrupper. Föga bekymrade de sig om huset Lothringens ära och hertiginnans frihet. De slogos emedan man betalade dem derför, och i samma ögonblick de sågo Guisernas sak hota att gå förlorad, förlorade äfven de hoppet att utfå sin sold. Ryttarne upphörde derföre att göra motstånd. Förgäfves försökte hertiginnan att åter ordna dem, forgäfves kallade hon dem fega stackare.