— Nåväl! sade rådsherren kallt, ingenting hindrar at! hertiginnan kan bli både öfverbevisad och dömd under en och samma session. Efter detta yttrande lemnade herr de Harlay rummet Emellertid hade munken Jacquot blifvit qvarsittande i sin säng med pannan badande i svett och håret på ända — Ja, mumlade han helt sakta, jag har velat begå ett stort brott som jag trott vara Gudi behagligt, men som tyckes vara emot Guds vilja. Den hemlighetsfulla rösten hade försvunnit och anden var utan tvifvel åreruppstigen till paradiset. Deremot tyckte Jacquot sig höra ett doft buller under sin säng Detta buller lät som om det blifvit förorsakadt derigenom att man gräfde undan murbruk med en hacka. Jacquot lyssnade uppmärksamt. Bullret blef allt mera tydligt. Snart tyckte han att hans säng skakade. Fattad af en vidskeplig förskräckelse, lemna de han då, oaktadt sin svaghet, sängen och ställde sig bredvid denna. Marken på hvilken han stod darrade ... Plötsligt upplyftes en sten nära sängen och Jacquot uppgaf ett rop af förskräckelse. På det ställe der stenen upplyftats såg Jacquot först ett mörkt hål, derefter märkte han någonting rundt röra sig i detta hål. Det var hufvudet af en menniska. Detta hufvud höjde sig upp genom hålet och följdes af ett par axlar samt derefter af hela kroppen ... och en man stod framför honom i tängelset.