Göteborgsposten – 31 maj 1865, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. 1 går hölls i poliskammaren förhör med en för första resan stöld straffad person vid namn Petter Nilsson från Högbo socken på Oland, hvilken d. 27 d:s blef iinmanad i polishakta dels för obehorigt vien -de här i staden, dels för det han hos komanssionären Andahl, boende vid Wullgatan, förevisat eti falskt prestbetyg, för att derpa skaffa sig en tjenst. Då Nilsson häktades innehade han äfven ett riktigt pro stbetyg, enligt hvilket han år 1862 blilvit stratfau for första regan stöld. Hvad det falska prestbetyget angår, var detta till den grad illa sammansatt och hvimlade af så grosva stallel, att svarligen någon skulle blifvit lurad derpå. Vid polisförböret i går förnekade ej Petter Nilsson att han förevisat ifraguvarande falska prestbetyg, men pastod att det skett af rent misstag och att det varit hans mening att framlemna det riktiga betyget, fastän han, som ej kunde läsa, i stället tagit frum det falska. Rörande detta senare uppgaf han sig ha erhållit detsamma af en person i Stockholm, dit han för nagon tid sedan begilvit sig fran Öland. Hans mening var att resa till Amerika och han var då inuehajvare af 45 rdr. I Stockholm sammanträffade han med en annan olännning, som inledde bekantskapen med att bjuda på en sup och lana en riksdaler al nonom. Derester bad denne person att få se på Peter NIssons prestbetyg, hvilket uf denne senare medzgass. Då olanumgen genomlä,t detsamma, förklarade han det ej duga till någonting och att Petter Nilsson på ett sådant betyg ej kunde komma någonstaus. Lyckl.gtvis vore han i stånd att skaffa ett annat och skule ulven göra det till följande dag. Petter Nilsson förklarade att sådant ej behöfdes, men då han följande dag åter sammantrassade med sin landsman, lemnade denne honom det fulska betyg, för hvilket han nu råkat sast. Nilsson förklarade att han aldrig ämnat anvåända det för utt narra någor med, och hade det, svm sagdt är, varit af misstag han råkat framt det falska i ställer för det äkta prestbetyget. Malet remitterades till rådhusrätten och Petter Nilsson inlörpassades, i afbidan pa den vidare ransakningen deretades, åter till cellsangelset. uga — Hustru Gunilla Persson hade för någon tid sedan i poliskammaren låtit angifva sin man, särgeriarbetaren Persson, för det han flera gånger slagit och misshandlat henne sumt fört ett i högsta grad sup gt och oordentligt lefverne. Redan en gång lörut har Persson otatt inlör poliskammaren af samma anledning och ålven erhållit varning. Han lofvade då bot och bättring, men efter hvad det synes var det föga bevändt med hans ånger. Vid förhöret i gar sökte Persson göra troligt att det var hustruns fel att de ej kunde komma öfverens, samt uppräknade å:skilliga rillvitelser emot henne, såsom att hon lät honom svål:a, ej uppfostrade barnen som hon burde, intog lderliga qvinnspersoner i huset och utom allt detta hade ett högst trätgirigt lynne. Allt detta ville Persson styrka med tjugo per soner, om det behöfdes, och förklarade sig dessutom beredd att sjelf satta 8:n salighet i pant på sanningen al sinu uppgiiter. — Ja, se det tror jag, om du det finge, inföll hustrun härvid. Et vittne, enkan Christina Jansson, som bott hos makarne Persson från sistl. Oktober till Äyril. hade under denna tid förvärfvat den erfarenhet, att färgeriorb. Persson var en af de supigaste äkta män, Bom nagonsin plågat en beskedlig hustru. Hon berättade nemligen att hon flere ganger varit vittne till att P. misshandlat hustrun, samt att han för det mesta varit full när kan kommit bem. Hustrun var en arbetsam och ordentlg menniska, förklarade vittnet, och rå långt ifrån tra lysten. att hon tvärtom aldrig b ukat svara P., hvilka beskyllningar denne än lIramiohllde mot henne. Den vidare ransakningen, hvilken öfverlemnades till radbusätten, far Persson afbida i celllängelset.