Göteborgsposten – 31 maj 1865, sida 2

mystifikationer, tyckte han tillfället vara godt att förskaffa sig litet upplysning om sanningen. — Ah! sade han, Gud skickar mig en at sina andar. — Ja, svarade rösten, som denna gång tycktes vara ännu närmare munken än förat. — Hvad vill denna ande? — Upplysa dig. — Jag begär ej bittre, mumlade Jacquot, ty sedan långt tillbaka har mitt lif varit insvept i mörker. — Hvad vill du veta? — Jag vill framför allt veta om jag är munk eller adelsman. — Du är munk. — Uvarfore har man då klädt mig som page? — För att till en början mystifiera dig och sedan ... Rösten tystnade ett ögonblick. — Och sedan? frågade Jacquot. — För att få dig att begå ett stort brott. — Ah! utbrast munken. — Har du ej velat mörda konungen? — Det vill säga, svarade Jacquot, en demon som tagit hans gestalt. — Du bedrar dig, det var konungen sjelf — Är ni säker derpå? — Ja, eftersom jag är en ande, en Guds budbärare som ser allt, vet allt och förutser allt. Och för att gifva sig en ännu mera öfverjordisk karakter flyttade sig nu Mauvepins röst till ett annat ställe i rummet.