Göteborgsposten – 30 maj 1865, sida 2

Men hvad hade blifvit af de stridande? Pariserborg. rarne hade återvändt till sina hem utan att Louvren fallit i deras händer. På hvarje barrikad stodo två skiltvakter, — två kungliga schweitsare med musköt på axeln och värja i hand. En enda gata företedde ett visst lif. Det var rue des Prötres. Midt på denna gatas venstra sida låg ett hus som bevakades af ett hundratal män hvilka syntes färdiga att försvara det till sin sista blodsdroppa. Dessa män voro konungens af Navarra gascognare, och det hus de bevakade var kryddkrämaren Jodelles, ty deras herre hade der tagit sitt högqvarter. Henrik befann sig likväl ej der. Han hade lemnat Noö och Lahire och gått till Louvren att förena sig med Crillon. Herr de Crillon höll krigsråd och hade valt konungens kabinett till samlingsrum för detta. Till höger om sig hade han konungen af Navarra; vid sin venstra sida herr dEpernon; framför honom stod ett stort bord. Vid ändan af detta bord fanns en ledig stol som utan tvifvel var bestämd för en fjerde person som ännu var frånvarande och på hvars ankomst man väntade för att börja rådplägningen. — Det tyckes mig, sade Crillon, att vi nu gjort trefjerdedelar uf vårt arbete. Framgången hade gjort dEpernon djerf; han svarade helt skrytsamt: (Forts.)