Göteborgsposten – 30 maj 1865, sida 1

Konungen uppsökte en fåtölj i mörkret och satte sig i den. — krs majestäts hjerta är för godt och dess själ för svag för att ers majestät skall kunna styrka parisarne. — Hvad behagas? utbrast konungen. — Vänta, Sire ... Ers majestät ändrar ofta åsigt, och det är en stor olycka. — Tror du det? — om ers majestät ej begifvit sig till Saint-Denis, och låtit arrestera hertiginnan af Montpensier i stället för att uppoffra herr de Crillon och mig ... — Nåväl! utbrast Henrik, hvad skulle då ha händt? — Parisarne skulle ej ha rest barrikader ... — De skola ej göra det i morgon, var lugn derför! — Nej, om ers majestät följer mitt råd. — Tala! — De här sista dagarne ha medfört många sorger för ers majestät ... Hertigens af Anjou död har smärtat ers majestät djupt . .. — Det är sannt, suckade konungen. — Och jag hoppas att min egen död likaledes gör något intryck på ers majestät ... — Du är då död, verkligen död? — Ja, Sire. — Arme Mauvepin! sade konungen. Men fortsätt, min vän; för att blott vara en ande är du ganska underhållande . — Jag egde någon qvickhet under min lefnad, mumlase Nauvepins ande.