Göteborgsposten – 27 maj 1865, sida 2

emngen tåljer I. n. 1,320 medlemar I NOpenhamn, och i landsorten äro 12 filialafdelningar upprättade. Föreningen har jutgifvit ett af pastor Mörk-Hansen d. 24 sistl. April i föreningen hållet föredrag: Den danske Bonde Laurids Skau. Fran Utlandet. Amerika, Mexico och Frankrike stå i dag främst på den politiska dagordningen och skola väl ännu någon tid fortfara att göra det. Vederbörande i Frankrike ha gjort allt hvad de kunnat för att nedtrycka orostormen, men fastän börsen i Paris något lugnats, skall dock förtroendet dröja att återkomma, ty blotta möjligheten af faran för ett krig mellan Amerika och Mexico, så länge en enda fransk soldat finnes qvar i det senare landet, är en olycka för Frankrikes handel och sjötart. Emellertid tröstar sig, som sagdt, pariserbörsen så godt den kan med uppgiften om att Förenta Staternas gesandt i Paris, Bigelow, afgifvit de mest lugnande försäkringar och med Constitutionnels så godt som officiela påstående att Lincoln kort före sin död gifvit Frankrike den försäkran, att Förenta Staterna skulle förhålla sig fullkomligt neutrala i den mexicanska frågan. Desslikes finner man det nu godt, att kejsar Maximilian, som i Orizaba erhöll underrättelsen om sydgeneralen Lees kapitulation, genast sände sin kabinettschef Elvin med lyckönskningar till Washington. I denna stad har general Rosencrantz, hvars namn begagnats som skylt för de juaristiska värfningarne, förnekat sin delaktighet deri och förklarat sig ej vilja vara med om en dylik expedition. Ett telegram från Washington till den i NewYork utkommande tidningen United States Courrier berättar dessutom, att presidenten Johnson skulle, om utvandringen till Mexico blefve för stark, göra befolkningen uppmärksam på, att neutraliteten derigenom blefve kränkt. Vi hoppas häraf, att stormen skall i sinom tid lägga sig. Anmärkningsvärd är emellertid härunder den ifver, med hvilken de ofsiciösa engelska tidningarne, isynnerhet Gladstones tidning Globe, varna allmähneten för hvarje delaktighet i penningeväg med den närvarande regeringen i Mexico. Det är den vanliga engelska taktiken att draga Matts ur skolan, då det artar sig till oväder. Från Amerika skrifves om de senaste krigshändelserna i Mexico följande, ehuru vi dock i förväg anmärka, att de amerikanska notiserna om Mexico ingalunda gjort sig kändal för synnerlig pålitlighet. Juaristiske genera len Negretti har besatt Monterey och tvungit de kejserliga att draga sig tillbaka. De liberala (Juarez anhängare) ha slagit den belgiska frikåren och eröfrat Periania. En stark kår fransmän marscherar på Mantamoras. Juarez gör Monterey till sin hufvudstad. — Huru det med dessa berättelser må hänga tillsammans, vill det dock synas som att Juarez verkligen åter repat mod, så att ett nytt uppblossande af kriget kan väntas. Frankrikes kejsarinna, som allmänt påbördas vara skulden till såväl den mexicanska expeditionen som franska truppernas fortfarande. qvarvaro i Rom, måste nu, då hon är regentinna, känna sig något nedslagen, ty opinionen måste nu vända sig anklagande emot henne. Hon står ock temligen isolerad derigenom att hon förbittrats öfver prins Napoleons tal i Ajaccio, som ännu icke fått offentgöras i regeringens organer. Om nämnda tal säger Times bl. a.: Aldrig har något tal så hvimlat af paradoxer. Att Napoleon I varit en man, som i storhet kunde likställas med Alexander, Cesar och Carl den store, kunde med fog påstås inför hvilken åhörarekrets som helst i verlden; men då man säger, att han är demokrat, en folkets man, en filantrop till kropp och själ, en vän af nationaliteterna och en (radikal-resormator, är det dock något starkt, äfven om det påstås inför en krets af franska åhörare. Och likväl har prins Napoleon sagt allt detta och ingenting mindre om dynastiens grundläggare, och sagt det ej utan framgång. Om läsaren vill veta, huru detta underverk kunnat komma till stånd, kunna vi med lätthet säga honom det. Helt enkelt derigenom att kejsaren skildrades sådan som han kunnat vara, i st. f. sådan som han var, och derigenom att man sökte hans karakter i den landsflyktiges betraktelser, icke i herrskarens handlingar. Napoleon I tillbragte 6 år på St. Helena, och under sista stadiet af sitt lit kriticerade han sina irringar, lät sin vishet mogna och bragte det genom erfarenhetens ljus derhän, att han omgestaltade sitt ursprungliga väsende. Måhända voro några af de då upptecknade idter också endast ider; men det är äfven tänkbart, att han, om tillfället erbjudit sig för honom, i många afseenden skulle handlat och styrt efter andra grundsatser än dem som karakteriserade hans verkliga regering och bana .... Af abbå förf. till den ryktbare romanen Den förkastade, har utkommit en ny bok, Munken, hvilken väcker uppseende. I Belgien har utgifvits af hr Deschamps ett kritiskt arhete öfver Julius Cicsars Historia. Deschamps är, som bekant, det katolska partiets anförare i Belgien. Arbetet får ej införas i Frankrike. Från Italien skrifves, att konung Victor Emanuel återvändt från Florens till Turin för