Göteborgsposten – 27 maj 1865, sida 1

nIIKen sammankomst D. N. berättar: Förhandlingarne vid dexna sammankomst ha vafrit allmänt samtalsämne, och detta mera för episoderna än för hufvudsaken dervid. ö Mötet i ett sällskap, hvars blifvande verksamhet väsentligen är byggd på qvinnans deltagande, var, som sig borde, äfven bevistadt af fruntimmer. Der var enkedrottningen och der var hertiginnan Sofia, hvardera med sin uppvaktande dam, och der voro ännu några få fruntimmer. Den manliga delen af Föreninigen var representerad af omkring 30 herrar, mest läkare och officerare. — Prins Oscar tog plats ensam vid ett bord såsom ordförande. Olikt hvad vid alla andra möten är fallet, hade man placerat sekreteraren vid ett särskildt bord, bakom och något till sidan om prinsens. i Prinsen öppnade sammankomsten med en allokution till enkedrottningen, hembärande henne sällskapets undersåtliga vördnad och tacksamhet för hennes gunst att bevista sammankomsten. Prinsen höll dersefter ett af dessa tal, i hvilka han städse ådagalägger sitt ovanliga välde öfver formen och i hvilka man alltid får höra många vackra satser. Han framlade sällskapets drifljädrar och assigter. Det är hvarje skristens pligt — yttrade han bland annat — att söka lindra likars nöd och aftorka smärtans tårar. Under freden måste man bereda sig till kriget — annars blir det för sent. Visserligen vårdar sig staten numera bättre om sina krigare än fordom, men de faror, i hvilka man då kastade sig, voro utan tvifvel mindre. Förstörelseverktyg. om hvilka våra fäder icke hade någon aning, stå nu till buds, och anspråken på vård och hjelp växa naturligtvis äfven till den grad, att de blifva snart sagdt omöjliga att motsvara. Emellertid är det hvars och ens pligt att söka lindra den olycka man ej kan hindra. — Hertigen slutade med en uppmaning till Sveriges döttrar att medverka till det stora ändamålet. Sekreteraren uppläste derefter verkställande utskottets berättelse samt ett af detsamma uppgjordt förslag till stadgar för föreningen. Prinsen-ordföranden ställde till de närvarande den öfliga frågande uppmaningen om de hade något att yttra öfver ämnet. Medicinalrådet Sköldberg begärde ordet och uppropades. Han ogillade i ett temligen långt och temligen skarpt anförande hela den uppgjorda planen för föreningen. Han ansåg den barnslig, den skulle ingalunda motsvara ändamålet och efter haus förmenande skulle ett sådant förslag aldrig kunnat komma tillsamman om icke Sverige haft den stora lyckan att njuta eu femtioårig fred. Man har i flera länder stiftat föreningar af samma slag, men de ha visat sig otillfredsställande. (Under talet, som var hållet i en skarpt ironiserande ton, säg man oro allt starkare måla sig i många närvarandes blickar). Tal. började slutligen opponera sig mot en viss paragraf i förslaget. Prinsen-ordföranden upplyste härvid att det var en annan 8, som handlade om det ämne d:r Sköldberg talade om, men lyckades ej öfvertyga d:r Sköldberg derom, hvarefter prinsen uppmanade honom att fortsätta. D:r S. opponerade sig då mot den i förslaget som synes inskränka föreningens bistånd till egna krigare och sålunda afviker från grundsatsen att efter striden alla, vänner eller fiender, böra behandlas som bröder. Härvid afbröt prinsen-ordföranden temligen häftigt talaren med erinran att förslaget ännu icke var föredraget till granskning. Talaren svarade att man missförstått honom och syntes ämna fortsätta, men vid en paus uppropade prinsen-ordföranden d:r Grähs som hade begärt ordet. D:r Sköldberg tog sin hatt och aflägsnade sigD:r Grähs yttrade att många af d:r Sköldbergs anmärkningar nog vore befogade, om än icke alla, och föreslog att det uppsatta förslaget måtte punktvis föredragas. Major Fock instämde häri. Sedan de närvarande bifallit detta föredragningssätt genomgicks förslaget och godkändes. När den förut vidrörda paragrafen förekom begärde hr Guilletmot ordet och yttrade sig i samma syftning som d:r Sköldberg förut samt yrkade ändring i menniskokärlekens namn. Prinsen vinkade tal. till sig och yttrade något enskilt till honom, hvarefter hr Guilletmot återvände till sin plats. Prinsen fiågade då: afstår Guilletmot från sitt yrkande? Men hr Guilletmot afstod icke från sin på goda skäl grundade mening, utan yrkade votering. Han bestormades med uppmaningar att afstå derifrån, och då hvarken han eller ordf. observerade att det atminstone fanns en af de närvarande som instämde med honom (kammarherren Leijonhufvud), så afstod han slutligen. Till sist förrättades val af direktion och revisorer enligt af ordföranden på förhand uppgjordt förslag. Föreningen har blifvit omfattad med så mycken välvilja att den redan fått en fond af 7,000 rdr. Om den också lyckligtvis icke synes komma att i den närmaste tiden behöfvas, så är det likväl utan tvisvel en förmån att hafva en organisation och något medel när det en gång behöfves. L Elbehertigdömenas fartygs rättigheter i svenska hamnar. Sedan K. M:t erkännt den för Elbehertigdömena nyligen antagna provisoriska handelsflagga, har Kommerskollegium genom i P.-T. för i går införd annons kungjort nämnda hertigdömens och de förenade rikenas fartygs ömsesidiga rättigheter. Tullverkets stater för innev. år hafva af h. M:t blitvit fastställda d. 28 sistl. April Ordensdekoration. Konnngen har utnämnt till kommendör af norska S:t Olafs-orden: medlemmen af franska tulladministrationskonseljen hr Amtce. . Nora-Karlskoga jernvägen. Uppå derom af bruksegarne G. Wahlund, G. Lindberg och P. Lagerhjjelm samt kammarherren 0. Nordenfeldt, i egenskap af interimsstyrelse för -Nora-Karlskoga jernvägs aktiebolag gjord ansökning har K. M:t d. 5 d:s fastställt bolagsordning för nämnda bolag, hvilket har till ändamål ej allenast att, efter plan, som i vederbörlig ordning varder fastställd, anlägga en jernväg mellan Dalkarlsbergs grufvor i Nora socken förbi Wikersvik vid sjön Wikerns södra ända, öfver Svartelfven ofvanför Kortfors, förbi Granbergsdals hytta, till Timeselfvens lugnvatten i närheten af Karlskoga faktori, samt till dess utlopp i sjön Möckeln, utan ock att å denna bana underhålla fart med lokomotiver till personers och varors fortskaf