Göteborgsposten – 26 maj 1865, sida 2

scognare barrikaden, och borgrarne drogo sig tillbaka bragta i oordning af en sista kanonsalva. XXIII. Låtom oss återvända till konung Henrik III som funnit Montmartreporten tillsluten för sig. Konungen hade befallt sitt folk att gifva eld; borgrarne hade besvarat den med den påföljd att Heur k III, som man erinrar sig, fatt sin häst undanskjuten. Huan hade likväl rest sig upp helt oskadd under det han mum lade: Detta var ett elakt förebud. Konungen hade ej något artilleri för att skjuta ned porten. Schweitzurne och gardisterna voro till häst och vallgrafvarne voro breda. Borgrarne skjöto fyra salvor efter hvarandra och för hvarje salva sägo schweitzarne sina leder glesna. Henrik III hade vid sin sida en ung officer, herr de Joyeuse, hvilken nyligen anländt till hofvet men likväl redan stigit gauska högt i konungens gunst. Till denne yttrade Henrik: — Man kan ej belägra en befästad stad utan artilleri. — Nej, såvida man ej genast skrider till stromuing, svarade Joyeuse. — Ja men för utt storma fordras fasciner att fylla grafvarne med och stegar för att bestiga murarne; men vi ha ingenting af allt detta.