Montpensier tyska ryttare som upplifvat deras sjunkande mod. Oaktadt de hårda ord dEpernon fått höra af Crillon hade han ej lemnat den bepröfvade krigaren. — Herr chevalier, sade han, tänker ni ännu alltjemt på att göra ett utfall? — Det kommer väl att behöfvas ..— Om vi skulle parlamentera med folket ..— Min herre, svarade Crillon, ni skulle blifvit en förträfflig prest, och det är underligt att ni ej valt denna lefnadsbana. Med dessa ord vände han d Epernon ryggen och riktade åter sin kikare mot Saint-Germain-torget. En sak oroade Crillon. — Hvad hade blifvit af konungen af Navarra? Under det den gode chevaliern följde stridens gång med ögonen sade han för sig sjelf: — Säkert har det ej varit en slump som förra natten förde konungen af Navarra till rue Saint Catherine. Om han lemnat Pau för att fara till Paris har han haft ett ändamål med denna resa ... Och helt visst är han ej ensam ... Jag anser att några dussin af hans gascognare skulle vara en god hjelp för oss ..-. Medan Crillon höll denna monolog förde han sin kikare i alla riktningar. Snart fästades hans uppmärksamhet på en grupp af personer samlade på ett hustak vid rue des Pretres. — Harnibieu! mumlade Crillon, de der tro jag mig känna.