Göteborgsposten – 23 maj 1865, sida 2

Gevärsgaffel kallade man vid denna tid ett slags jern stör, hvars ena ända skulle slås ned i marken under det den andra, som var delad i två armar, borde tjena till stöd för geväret. Crillon som föregående natt fått en arm krossad ansåg att han hade behof af en gevärsgaffel för att kunna sigta rätt. Gevärsgaffeln hemtades, Crillon lät ställa den framför sig så att den fick stöd af kanonen. Derefter tog han en musköt ur en gardists händer och lade den öfver gevärsgaffeln. — Såvida ej hans harnesk är mer än vanligt härdadt, sade han, är hertigen af Guise inom ett ögonblick en död man. Stödd mot kanonlavetten afvaktade Mauvepin med spänd uppmärksamhet resultatet. Crillon gaf eld. Mauvepin såg hertigen göra en häftig rörelse och vackla under några sekunde ... men han förblef upprätt icke destomindre. — Herr chevalier, sade Mauvepin, er kula traffade midt på hans harnesk. — Nå är han död? — Han är ej ens sårad, harnesket är väl härdadt. — Iåtom oss likväl göra ännu ett försök! Mauvepin tog luntan och gaf i sin ordning eld. Kanonen brände af, barrikaden insveptes ånyo i rök; då denna skingrades sågo Crillon och Mauvepin ej mera till hertigen. (Forts.)