Göteborgsposten – 22 maj 1865, sida 2

monds fall och Leees kapitulation, då de flesta andra i sin glädje öfver våra segrar och utsigten till fredens återupprättande talade om en allmän amnesti, uppträdde han som den ende, hvilken ej glömde rättvisans sordringar. Han sade då: be inflytelserika män, som ledt upproret, hafva förtjent döden i galgen. Om jag finge råda, skulle endast de rättskastna personer, hvilka låtit sig förledass till att ingå i upprorets Jeder, få amnesti; till dem skulle jag säga: Om j underkasten eder och blifven goda medborgare, skall allt). bli glömdt. Men anförarne skulle jag låta hänga. I detta fall tror jag, att presidenten Johnson skall följa en annan väg än Lincoln. Denne skulle ha behandlat de upproriska med den mildhet, som en öfverseende fader visar mot sina vilseledda barn. Johnson skall snarare behandla dem som en sträng och omutlig domare. Makten har således på ett ögonblick öfvergått från en hand af kött och blod till en hand af jern. På grund af den kännedom, som jag har om de tvenne männen, sade jag till Lincoln: Var stark och modig. Rättvisan fordrar, att stora förbrytare lidal. sitt straff. Till Johnson skulle jag säga: -Då du utöfvar rättvisa, bör du icke glömma, att äfven låta barmhertigheten komma till tals. Hvarje post, som ingår från Amerika, tyckes lemna vittnesbörd om, att denna beskrifning öfver Johnsson skall komma att hålla fullt streck I Canada skola uppehålla sig många personer, hvilka beskyllas för att vara invecklade i mordkomplotten, och kabinettet i Washington har begärt, att regeringen i Canada skall utlemna dem. Handelskammaren i Newyork förordar inslåendet af en försonlig politik. General Halleck har utfärdat en dagordre, hvari han tillstädjer de konfedererade militära och civila embetsmännen, att svära unionsregeringen trohetsed, och lofvar dem amnesti. Det berättas, att man bland Lincolns qvarlåtenskap gjort ett märkligt fynd, som intygar, att han sjelf varit beredd på en våldsam död. Man har neml. funnit en packe bref, uranpå hvilken Lincoln sjelf skrifvit: Bref om mitt mord. En del af dessa bref innehöll hotelser och ursäkter; andra uppmanade ifrigt Lincoln att vara på sin post, i det afsändarne förklarade sig hafva säker kunskap om, att hans lif eftertraktades. I Paris pågå arbetsinställningarne i stor skala. Regeringen känner sig orolig deröfver, isynnerhet kejsarinnan, på hvars befallning polisprefekten tillsändt kejsaren en berättelse om saken. Något omfattande mått och steg måste väl ock tagas. Genom de stora ombyggnaderna af Paris har allting stigit till en förtärande grad, så att arbetarne känna sin lön för ringa, likasom äfven arbetsgifvarne sina inkomster, hvarföre de senare ej heller kunna villfara de förras önskan. I Paris säljes nu en liten tingest, som man beqvämt kan stoppa i sin västficka och efter behag slå upp, så att den blir en stol, på hvilken man kan sitta och hvila. Patent har ock uttagits för en uppfinning att höja ett fartyg upp i luften och styra det der; ett annat för användning at ånga å barnleksaker; ett tredje för uppvärmande och upplysning af rum med samma apparat. I England har den nya resormföreningen (National Reform League) hållit sitt första offentliga sammanträde, hvarå den till president utvalde hr Edmond Beales höll sitt tillträdestal. På läktaren såg man bl. a. parlamentsmedlemmarne Taylor, Lawson, Seymour och Potter. Föreningen har för afsigt, att inom hela landet organisera folkförsamlingar, hvilkas ändamål skall vara att tillkämpa sig allmän rösträtt och hemlig omröstning. På gjord interpellation, huruvida regeringen ville upphäfva sitt beslut att betrakta nordamerikanska Sydstaterna som krigförande, har grefve Russell i öfverhuset svarat: Vid erkännandet var det icke alls fråga om ett medgifvande, utan endast och allenast om ett faktum. Då fred råder öfver de amerikanska fristaternas hela område, skall Förenta Staternas regering fördragsenligt och i enlighet med folkrätten tillåta våra handelsfartyg att inlöpa i de amerikanska hamnarne och der idka handel. Består deremot krigstillståndet, skola de blockera hamnarne och utöfva krigförandes rättigheter. Hvilka voro nu i detta fall de verkliga förhållandeua? När ett krig föres mellan tvenne olika nationer, såsom för några år sedan mellan Österrike å ena sidan samt Frankrike och Italien å den andra, göra båda parterna krigförandes rättigheter gällande, loch H. M:t utfärdar på öfligt sätt en neutralitetsproklamation. Men det kan i st. s. ett krig äfven vara fråga om ett uppror. Detta uppror kan vara obetydligt och uteslutande röra sig inom landet, eller ock kan det ha en så ofantlig utsträckning, att det verkligen liknar ett krig. Nu skulle det kanske fallit sig svårt för oss att afgöra denna fråga; men Förenta Staternas regering har faktiskt afgjort den, då Förenta. Staternas president d. 19 April 1862 utfärdade en proklamation, hvari han förfogade, att alla hamnar i sju stater (de upproriska) af unionen skulle blockeras, hvarigenom han satte Förenta Staterna i besittning af krigförandes rättigheter. Då Förenta Staternas president gjorde detta, lemnade han för H. M:ts regering endast tvenne vägar öppna, neml. att erkänna blockai den, och dermed ett krigstillstånd, eller besluta att