Göteborgsposten – 22 maj 1865, sida 1

ni ha trott oss, den sanna trons försvarare, vara kättarkonungens Henrik af Valois lönnmördarehop. — Lefve messan! upprepade borgrarne. — Louvren skall tillhöra oss, sade hertiginnan. Vi skola proklamera en annan konung. — Ja ... ja ... svarade borgrarno. Min bror Henrik af Guise, om ni så önska. — Lefve konung Henrik af Guise! skrek hopen. — Nu skall du snart förstå, min lilla vän, sade Henrik till Odelette. Derefter ställde han sig upp i fönstret, drog sin värja och ropade: — För Navarra! De gascognare som voro samlade på de båda barrikaderna svarade med ropet: — Lefve konungen! Hertiginnan och hennes ryttare, tillika med de borgare som trott sig strida för ligan funno sig vara mellan två eldar. Samtidigt öppnades alla fönstern i kryddkrämaren Jodelles hus och lemnade rum för en kanon eller en musköt. — Det här är en vacker hämnd för skeppsbrottet på Loirefloden och förräderiet på slottet Panesterre, mumlade Henrik. Jag tror att min vackrå kusin ej finner sig i den behagligaste belägenhet. — Förräderi! förräderi! ropade hertiginnan af Montpensier. Bullret af en gevärssalva öfverröstade henne och tio man föllo vid hennes sida. (Forts.)