Göteborgsposten – 20 maj 1865, sida 2

på Senare Udel hade de legat sjuka 1 Häckleber och derigenom varit förhindrade att besöka skolan. Efter att ha låtit annonsera i tidningarne efter en sköterska för sina barn och föreståndarinna för sitt hus, som utom andra egenskaper äfven skulle ega den, att ej vara öfver tretio år gammal, hade N. nyligen erhållit en sådan, som endast var vid den lyckliga åldern af 21 år. Förut hade han halt gamla kåringar, men sådana dugde ej till någonting, förklarade han. Tvenne vittnen afhordes, men hade sig ej mycket bekant rörande Nilssons förhållanden eller sätt att uppfostra sina barn. Det ena intygade dock att barnen varit sjuka, så att de ej kunnat gå i skolan, sumt förklarade att det ej varit så farligt med Nilssons supighet, utom på de sista dagarne, då han ibland haft nagra vånner hos sig och tillsammans med dessa tagit sig ett och annat rus. Aklagaren yrkade uppskof med målet för flera vittnens hörande, hvarefter poliskammaren förklarade detsamma skola anstå till nästa Fredag, — Ogista qvinspersonen Emilia Möller var i går uppkallad till puliskammaren för att afgifva svaromål rörande en mot henne gjord angifvelse att i sin lokal i huset n:o 85 Vestra Haga ha försålt vin och spritvaror utan att dertill vara berättigad. Såsom vittnen yoro inkallade qvinspersonerna Olivia Holmgren och Maria Qvistgård. — Har du något jäf emot vittnena? frågade polismästaren. — Ej mot Maria, men Olivia var alldeles plakat den afton, svarade Emilie M i tvärsaker ton och med en blick på Olivia som ingalunda uttryckte de vänligaste känslor mot denna. Olivia H., som endast med ett föraktligt småleende och en knyck på nacken uttryckte huru litet detta mot henne gjorda utfall bekom henne, tilläts dock i likhet med Maria Q. att aflägga vittneseden. Båda hade varit närvarande några gånger då Em lie M. försålt punsch och vin till sina gäster. Punschen hade betalts med 3 rdr buteljen. Emilie M. dömdes att plikta 20 rdr samt erlägga utskänkningsasgift med 80 rdr. — Polisundersökning hölls igår rörande skomakeriarbetaren Joh. Samuelsson, hvilken såsom i gårdagens nummer af denna tidning omförmältes i Thors dags anträffades drunknad i Gullbergså. Klockan 349 på mörgonen hade en hustru Anna Brita Petersson mött S. på Hagaheden, då han set mycket besynnerlig ut. Redan en halftimma derefter anträffades han af gårdsrättaren Andreas Andersson i nämnde å straxt utanför svenska kyrkogården. Qvinspersonen Maria Martensson berättade att 8S. varit inne hos henne senast i Onsdags då han uttryckte sin afsigt att taga sig afdaga. Maria M. sökte visserligen så mycket hon kunde förmå honom att afstå ifrån denna föresats, men S. hade fortfarande visat sig sorgsen och grubblande. Hans bekymmer härledde sig, euligt hvad han för några personer omtalat, derifrån att den person hos hvilken han bott ej ville tillåta honom bo qvar längre och att han ej visste hvar han för framtiden skulle få tak öfver hufvudet. Poliskammaren beslutade att Samuelssons lik skulle i tysthet begrafvas. Förgiftningarne i Silbodal. Till Kgs bfhde i Wermlands län har kronolänsmannen G. M. Liden ytterligare inkommit med ett protokoll, hållet vid undersökning d. 10 d:s i hemmanet Huken i Silbodal, i anledning af enkan Karin Persdouers hastigt inträffade död och i följd deraf gängse rykten, att hon skulle bliivit förgiftad. Efter förständigande, att under edlig förpligtelse afgifva sanningsenlig berättelse, meddelades följande upplysningar: Af Katarina Andersdotter: att enkan Karin Persdotter afled d. 19 sistl. Okt., 74 år gammal; att hon under 14 dagar näst före sin död varit sjuklig af hosta och andtäppa, dock icke svårare än att hon kunnat vara uppe; att Karin Persdotter, samma dag hon afled, emottagit nattvarden af kyrkoherden Lindbäck, hvarefter hon blifvit mycket illa sjuk och börjat kräkas; att den aflidnas dotter för vittnet berättat, att gumman efter nattvardens begående hade svara kräkningar; att hon den 19 på morgonen förtärt kaffe, sill och potatis utan att derefter tillkännagifva något illamående al födan; att Karin Persdotter efter nattvardens begående blifvit så illa sjuk att hon icke förmått begifva sig till sitt hem från Daniel Anderssons i Huken bostad, hvarest hon begått nattvarden. Stina Kajsa Andersdotter berättade, att kyrkob. Lindbäck på aftonen d. 18 Okt. kommit resande och stannade utanför Daniel Anderssons bostad, att Stina Kajsa då gick ut och för kyrkoherdan framställde nennes mans önskan. att erhålla nattvarden, hvarpå Lindbäck svarade, Åatt han i morgon vid sin återkomst från Holmedal skulle efterkomma denna begäran; att hon derefter gick till Karin Persdotter och underrättade henpe härom. emedan hon hade sig bekant, att denna äfven önskade begå namvarden; att Lindbäck anlände påföljande dag, d. 19 Okt. kl. 12 midd., till Daniel Andersson; att Karin Persdotter efterskickades och erhöll först och derefter Daniel Andersson sakramentet ur samma thekopp, hvilken på en gång blifvit fylld med vin och begagnad i stället för kommunionkalk; att, omkring en half timma efter det Lindbäck aflägsnat sig, Karin Persdotter börjat klaga ötver illamående och begifvit sig utom huset der hon kräktes; då hon åter inkom erhöll hon kaffe hvarefter hon lade sig och fortsatte med kräkningen samt afled samma dag kl. 8 på aftonen; utt kyrkoherden Lindbäck, sedan han gifvit bemå te tvenne personer nattvarden, bedt vittnet noga rengöra den thekopp han begagnat i stället för kalk vid den heliga förrättningen; att vittnet vid koppens rengöring upptäckte en grumlig bottensats, till färgen rödbrun; att sedan Lindbäck aflö et sig, vittnet på golfvet funnit en papperslapp, å hvilken hon tyckte sig finna ett ämne, liknande bottensatsen i koppen, likasom, att denna papperslapp var af samma sorts papper som det, hvari Lindbäck haft oblaterna förvarade; att Daniel Andersson likaledes efter sakramentets emottagande fått uppkastningar. Lisa Andersson berättade ungefär detsamma som föregående vittne, med tillägg, att kyrkoh. Lindbäck, vid utdelandet af nattvarden åt Daniel Andersson, höll koppen så länge för hans mun, att han måste skjufva den derifran. Fem särskilda personer hafva dessutom blifvit hörda och alla hafva de afgifvit nästan enahanda beräutelser. Aflidna Karin Persdotter hade till en af dessa, Maria Andersdotter, yttrat: Jag tror de vill ta lifvet af mig?. Moed anledning häraf har kronolänsmannen G M. Liden hos Konungens bihde hemställt om medkolegal undersökning skall företagas å liket efter asliana enkan Karin Persdotter, hvilken hemställan af Kgs bihde bifallits; och har provinciallakaren d:r Örtengren blifvit beordrad att denna nndersökning